...

Kvinna/soldat/tiger En kritisk diskursanalys av rapporteringarna om inbördeskriget på Sri Lanka Nathalie Randeniye

by user

on
Category: Documents
6

views

Report

Comments

Transcript

Kvinna/soldat/tiger En kritisk diskursanalys av rapporteringarna om inbördeskriget på Sri Lanka Nathalie Randeniye
Institutionen för studier av samhällsutveckling och kultur – ISAK
LiU Norrköping
Kvinna/soldat/tiger
En kritisk diskursanalys av rapporteringarna om
inbördeskriget på Sri Lanka
Nathalie Randeniye
Magisteruppsats från programmet Kultur Samhälle Mediegestaltning
Linköpings universitet, LiU Norrköping, 601 74 NORRKÖPING
2
ISAK-Instutionen för studier av samhällsutveckling och kultur
ISRN: LIU-ISAK/KSM-A--10/07--SE
Handledare: Bodil Axelsson
Nyckelord: Kritisk diskursanalys, intersektionalitet, genus, etnicitet, journalistik,
krigsjournalistik, Sri Lanka
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING
1
1.1 Introduktion ......................................................................................................................1
1.2. Syfte och frågeställningar ...............................................................................................2
1.3 Disposition........................................................................................................................3
1.4 Liten vokabulär ................................................................................................................3
2. TIDIGARE FORSKNING
5
2.1 Bildanalys och genus .......................................................................................................5
2.2 Etnicitet och genus – Tredje världen och väst..................................................................6
2.3 Etnicitet, genus, media, krig .............................................................................................7
3. TEORI
11
3.1 Intersektionalitet .............................................................................................................11
3.1.2 Genus ......................................................................................................................12
3.1.3 Etnicitet....................................................................................................................14
3.1.4 Teoretiskt perspektiv – min ingång..........................................................................16
3.2 Journalistik .....................................................................................................................17
3.2.1 Krigets dramaturgi ..................................................................................................19
4. METOD – KRITISK DISKURSANALYS
21
4.1 Vad är en diskurs.............................................................................................................21
4.2 Kritisk diskursanalys.......................................................................................................22
4.2.1 Analytiska nivåer och verktyg.................................................................................22
4.2.3 Kritisk diskursanalys - bildanalys............................................................................24
5.1 Kolonialism....................................................................................................................26
5.2 Inbördeskrigets bakgrund................................................................................................27
5.2.1 Black July - Den tändande gnistan.........................................................................28
5.3 Händelseförlopp 1983-2009 – Viktiga händelser...........................................................28
5.4 Kort sammanfattning av läget direkt efter kriget............................................................30
6. MATERIAL OCH URVAL
31
7. ANALYS
33
7.1 ”Den tamilska tigern” och religion.................................................................................33
7.2 ”Den andre”.....................................................................................................................36
7.3 Den civila kvinnan/mannen............................................................................................41
7.4 Den kvinnliga soldaten som offer...................................................................................47
7.5 Den kvinnliga soldaten som förövare ............................................................................53
7.6 Soldaterna i bilder...........................................................................................................56
8. SAMMANFATTANDE ANALYS OCH RESULTAT
66
8.1 Etnicitet och religion ......................................................................................................66
8.2 De civila kvinnorna och männen....................................................................................68
8.3 De kvinnliga och manliga soldaterna..............................................................................69
8.4 Kriget i bilder..................................................................................................................72
9. AVSLUTANDE DISKUSSION
74
KÄLLFÖRTECKNING
77
Litteratur................................................................................................................................77
Tidningsartiklar ....................................................................................................................79
Webb.....................................................................................................................................81
2
1. Inledning
1.1 Introduktion
I litteratur, film, nyhetsinslag och tidningar porträtteras krig som mannens domän. I krig är
det mannen som är den aktiva parten och kvinnan den passiva. Männen är ute och slåss,
skjuter, spränger, och kvinnorna sitter hemma och väntar ängsligt på att männen ska komma
hem. Eller så är kvinnan offer för olika sorters (oftast sexuellt) våld. Mannen ses alltså som
krigare och kvinnan som pacifist. Men är det så verkligheten ser ut?
Jag är intresserad av hur media skapar verkligheten, snarare än skildrar den. Nyhetsmedier
framställer sig själva som objektiva skildrare av verkligheten, och det finns en vedertagen
uppfattning hos mottagarna att nyheterna är en spegling av omvärlden. Men så är inte fallet.
Om vi tar en tidning som exempel är denna tidning inte en neutral avsändare utan är i högsta
grad färgad av den omvärld den verkar i. Tidningar både återskapar och lyder under redan
rådande diskurser och kan därför omöjligt ge en helt neutral bild av en händelse.1 Detta är
utgångspunkten till den här uppsatsen: jag vill undersöka diskurser inom journalistiken för att
se på vilka sätt verkligheten skapas och återskapas.
Inbördeskriget på Sri Lanka bröt ut 1983 och pågick i tjugosex år innan regeringen lyckades
besegra gerillan. Under de tjugosex åren anslöt sig tusentals kvinnor till gerillarörelsen LTTE
(Liberation Tigers of Tamil Eelam).2 Dessa kvinnor genomgick hård militärträning, stred vid
fronten jämsides männen och genomförde många självmordsuppdrag.3 De kvinnliga och
manliga soldaterna utförde alltså samma sorts sysslor och var, rent objektivt, jämbördiga.
Men hur har nyhetsrapporteringarna sett ut kring soldaterna? Har de kvinnliga LTTEmedlemmarna representerats på samma sätt som de manliga, eller har också det här kriget
porträtterats som männens krig? Och hur har de civila kvinnorna representerats? Är det bilden
av kvinnan som offer eller pacifist som återkommer även i de här artiklarna, eller ges en
annan bild?
1
Maria-Pia Boëthius – Mediernas svarta bok (Ordfront, 2001)
Nath Yogasundram, - A Comprehensive History of Sri Lanka – From Prehistory to Tsunami (Vijitha Yapa
Publications, 2008)
3
Angie Peltzer - Girls after the gunfire – A study of recently released girl child soldiers rehabilitating in an
eastern Sri Lankan vocational training centre (Lund Universitet 2005)
2
1
1.2. Syfte och frågeställningar
Jag kommer i min uppsats att titta på hur det lankesiska inbördeskriget representerats i ett
urval av artiklar från tre brittiska dagstidningar. Jag undersöker hur konflikten samt hur
krigets kvinnor och män representerats i dessa artiklar, och särskild vikt kommer att ligga på
hur de kvinnliga soldaterna i inbördeskriget representerats. Jag kommer att använda mig av ett
intersektionalitetsperspektiv och göra en kritisk diskursanalys av text och bild ur tjugotvå
tidningsartiklar.
Min frågeställning är:
•
Hur representeras det lankesiska inbördeskriget i artiklarna?
-
Hur återskapas diskurser om manligt och kvinnligt i krig?
-
Hur återskapas diskurser om etnicitet?
-
Hur representeras soldaterna i bilder?
2
1.3 Disposition
Jag har lagt upp uppsatsen i följande ordning: inledning, historisk bakgrund, tidigare
forskning, teoretiskt perspektiv, metod, material & urval, analys samt avslutande diskussion.
I inledningen ingår en introduktion till uppsatsen, syfte & frågeställning, samt en kort
vokabulär med några ofta förekommande begrepp. Sedan kommer avsnittet om tidigare
forskning där jag skriver om forskning kring genus i media och forskning om kvinnor och
krig. I teoridelen skriver jag om mitt teoretiska perspektiv: intersektionalitet. Här tar jag upp
genus, genusordning samt etnicitet. I teoridelen tar jag även upp journalistik. Under metod går
jag igenom diskurs och kritisk diskursanalys och Norman Faircloughs tredimensionella
modell. Här tar jag också upp bildanalys. Därefter följer bakgrund där jag redogör för de delar
av Sri Lankas historia som är relevanta för uppsatsen – jag kommer att ta upp brittisk
kolonialism och inbördeskrigets bakgrund och dess förlopp. Sedan följer urval där jag redogör
för hur jag valt ut mitt material, och efter material kommer analys och slutligen
sammanfattande analys och avslutande diskussion.
1.4 Liten vokabulär
LTTE
LTTE är en akronym för Liberation Tigers of Tamil Eelam. (Där Tamil Eelam står för den
nation LTTE vill skapa). LTTE är den största gerillaorganisationen inom Sri Lanka och den
drivande kraften bakom inbördeskriget. LTTE säger sig kämpa för tamilernas frihet.
Tamil/tamilsk
Tamiler är en folkgrupp på Sri Lanka. De utgör ungefär 15% av den totala befolkningen.
Singales/singalesisk
Singaleserna är majoritetsbefolkningen på Sri Lanka och utgör ca 75 % av befolkningen.
Regeringsposterna domineras av singaleser och eftersom det är regeringen som för krig mot
LTTE skapades uppfattningen av inbördeskriget som ett krig mellan tamiler och singaleser.
Utförligare om detta i ”Bakgrund”
Trots att singaleser är ett folkslag, används ordet ”singalesisk” också när man pratar om något
som är från Sri Lanka. (Exempelvis singalesiskt te, singalesiska inbördeskriget osv.)
3
Lankesisk
Jag kommer att använda ordet ”lankesisk” då jag talar om något från eller i Sri Lanka som
inte specifikt är tamilskt eller singalesiskt.
Jaffna
Norra delarna av Sri Lanka där majoriteten av befolkningen är tamiler. Det är också det
område som LTTE ville separera från Sri Lanka och göra till en tamilsk stat.
4
2. Tidigare forskning
Det finns en hel del forskning kring genus och media. Exempelvis finns forskning om hur
kvinnor representeras i barnlitteratur, kvinnor och män i actionfilm, genus i reklam, hur
kvinnor porträtteras som offer för manligt våld i nyhetsmedia m.m., m.m. Forskning på
kvinnor i media med intersektionellt perspektiv är inte lika vanlig, främst för att
intersektionalitet är ett så pass nytt perspektiv. Det har också varit svårt att finna tidigare
undersökningar som behandlar alla de ämnen jag avser att undersöka, men jag har funnit
tidigare forskning som behandlar ett eller flera av ämnena genus, tidningsmedia, krig,
bildanalys ur genusperspektiv och etnicitet.
2.1 Bildanalys och genus
Jag har, som det konstaterats tidigare, för avsikt att titta på bilder som hör till de nyhetsartiklar
som ska analyseras, och jag har därför läst tidigare forskning om bildanalys. I Genus, medier
och masskultur har Linda Fagerström och Maria Nilsson undersökt reklambilder ur ett
genusperspektiv och pekat på hur manligt och kvinnligt skapas i dessa bilder.
Fagerström/Nilsson nämner intersektionalitetsperspektivet kort men implementerar inte detta i
sin analys. De har tittat på stereotyper i bilder och skriver såhär om dessa: ”En stereotyp kan
beskrivas som en schablon eller mall där någon eller något framställs på ett banalt och
klichéartat sätt. På detta vis arbetar ofta medier i allmänhet och reklamen i synnerhet.”4 Media
arbetar med stereotyper på så sätt att den spelar på de förutfattade meningar som finns hos
människor. När kvinnor eller män figurerar på reklambilder dras det som anses vara kvinnligt
resp. manligt till sin spets och det som visas är schabloner av hur en ”riktig” man eller kvinna
ska vara. Fagerström och Nilsson tittar på bilder på barn och ser redan där hur pojkar ges
stereotypt manliga egenskaper och flickor ges typiskt kvinnliga. Slutsatserna de drar är bland
annat att männen/pojkarna förväntas hålla inne med känslor och framstå som emotionellt
behärskade, medan kvinnorna/flickorna gärna får visa känslor. Kvinnan/flickan visas också
oftast i passivt kroppsläge – liggandes eller sittande. Mannen/pojken däremot visas i aktiva
positioner.5
4
5
Linda Fagerström & Maria Nilsson - Genus, medier, masskultur (Gleerups Utbildning AB, Malmö 2008) s. 80
Ibid. s. 81-86
5
2.2 Etnicitet och genus – Tredje världen och väst
En av de kategorier jag kommer att undersöka är etnicitet, och jag har funnit forskning kring
hur ”den andre” representeras i media. ”Den andre” är ett begrepp som är en kvarleva från
kolonialismen – en stereotyp om det som är icke-västerländskt, eller icke-vitt och därmed
annorlunda och exotiskt. Forskning på hur ”den andre” behandlats i västerländsk forskning
skriver bland andra Chandra Talpade Mohanty om. Mohanty forskar inom ämnesområdet
postkolonial feminism och i boken Feminism Without Borders – Decolonizing Theory,
Practicing Solidarity 6 problematiserar och kritiserar hon genusforskning därför att denna ofta
utgår från den västerländska kvinnan som forskningsobjekt och att forskare försöker applicera
den västerländska forskningsmallen på världens övriga kvinnor. Mohanty menar att man inte
kan titta på kvinnorna i ”tredje världen” med samma glasögon som man tittar på kvinnorna i
väst. ”In 1986 I wrote mainly to challenge the false universality of Eurocentric discourses and
was perhaps not sufficiently critical of the valorisation of difference over commonality in
postmodernist discourse.” Mohanty menar att hon i sin tidigare forskning (Under Western
Eyes) fokuserade på skillnaderna mellan internationellt och lokalt, men att hon kanske inte
tillräckligt starkt poängterade att skillnaderna hjälper till att belysa de likheter som faktiskt
finns. Hon skriver att hon med Under Western Eyes, Revisited ska försöka visa hur dessa
skillnader hjälper forskaren att se likheter, och att skillnader aldrig är egentliga skillnader
därför att inga gränser är fasta eller bestämda. ”The challenge is to see how differences allow
us to explain the connections and border crossings better and more accurately, how specifying
differences allows us to theorize universal concerns more fully.”7
Författarna till Genus, medier och masskultur har tagit upp hur ”den andre” eller ”exotiska”
miljöer används i reklam riktad till en västerländsk publik. De använder sig av exempel från
massmedieforskaren
Lisa
Nakamuras
studier.
De
beskriver
en
av
Microsofts
reklamkampanjer med slogan ”Where do you want to go today?” där Microsoft brukar sig av
bilder på regnskog och öken i ett försök att locka nya användare, användare som Fagerström
och Nilsson menar är vita, medelålders män. I ett annat exempel tas en av IBMs kampanjer
upp. I denna kampanj visas bilder på människor från olika länder, bland annat en egyptisk
man på en kamel och en indisk man på en elefant. Fagerström och Nilsson menar att den
västerländska människans bild av ”den andre” är en människa som lever i ett tekniskt
6
Chandra Talpade Mohanty – Feminism Without Borders – Decolonizing Theory, Practicing Solidarity (Duke
University Press, Durham & London 2003) (Kapitel 9: Under Western eyes, revisited s. 221-251)
7
Ibid. s. 221-251
6
outvecklat land och i närhet med naturen. Att ”den andre” framställs som sådan är för att den
västerländske datoranvändaren inte ska uppleva ”den andre” som hotfull. ”Vi vill att
kamelryttaren och mannen med elefanten ska vara pittoreska och spännande inslag på vår
turistresa i Egypten eller Indien, inte att de ska börja intressera sig för klasskamp och rasism
och invandra till vårt hemland för att konkurrera med oss om våra arbeten.” För att de inte ska
framstå som hotfulla måste dessa ”andra” därför framställas som ofarliga och detta görs bland
annat genom att de porträtteras som om de kommer från en annan tid än vår, eller att de är så
pass nöjda med sin tillvaro att de inte har något intresse av att inkräkta på ”vår värld”. ”IBM
vill att vi ska drömma om att få tillgång till dem och deras värld, knappast den omvända
situationen.”8
2.3 Etnicitet, genus, media, krig
Jag har funnit forskning om kvinnor och krig, kvinnor i ”tredje världen” och krig, samt hur
kvinnor och män i krig porträtterats i media. Bland annat Jean Bethke Elshtain har forskat om
hur (västerländska) kvinnor och män porträtterats i krig. Hon har skrivit boken Women and
War9 där hon diskuterar kring och undersöker diskurserna kring manligt och kvinnligt i krig.
Hon skriver att de västerländska myterna kring män som ”Just Warriors” och kvinnor som
”Beautiful Souls” i århundraden cementerat bilden av män som krigare och kvinnor som
pacifister. Elshtain skriver bland annat om andra världskrigets kvinnor och att kvinnorna, trots
att de arbetade under kriget då männen låg ute i krig, ändå inte lyckades göra någon större
påverkan i bilden av kvinnan som hemmafru. ”Beneath her overalls, Rosie was still ’wearing
her apron’”10 (”Rosie” som åsyftas här är propagandabilden ”Rosie the Riveter” som skulle få
hemmafruar att vilja komma ut i arbetslivet.) Elshtain skriver också om hur film porträtterat
krig därför att, menar Elshtain, populärkultur och film ofta är den främsta källan till våra
upplevelser av krig. Elshtain ger Hollywoodproduktionen An Officer and a Gentleman som
exempel. Hon berättar om sterotyper och schabloner som återskapas i filmen, om hur den
kvinnliga protagonisten som så många gånger förr porträtteras som vacker, sexig, vårdande
och i behov av att räddas av den starkare, manliga protagonisten: soldaten. I en berömd scen
ur filmen kommer soldaten in och bär iväg med kvinnan i sina armar, samtidigt som alla
arbetare i den fabrik hon jobbar i hurrar och jublar. Soldaten bemöts som en hjälte. Det här är
8
Fagerström/Nilsson - Genus, medier, masskultur s. 87-88
Elektronisk resurs: http://books.google.se/books?
id=XIBus72bJPsC&printsec=frontcover&dq=bethke+elshtain+women+and+war&cd=1#v=onepage&q&f=false
(Jean Bethke Elshtain – Women and War (The University of Chicago Press, 1987, 1995))
10
Ibid. s. 6
9
7
en bild som Elshtain menar är en typisk och tydlig symbol för mannen som ”the Just Warrior”
och kvinnan ”the Beautiful Soul”.11
I boken Kvinnor och våld12 skriver Lina Sturfelt om första världskrigets kvinnor och hur dessa
representerades i tidningsartiklar. Sturfelt tar upp flera exempel ur ledande svenska tidningar
från den tiden och diskuterar kring dessa. Sturfelt skriver om bilder i tidningarna och hur
dessa bidrog till att förstärka bilden av kvinnan som offer: ”Det arketypiska kvinnliga
krigsoffret är en lidande, men fysiskt hel och oskadd, änka med flera små barn framför de
sönderbombade ruinerna av sitt forna hem.”13 Sturfelt skriver också om den självcensur som
fanns inom nyhetsredaktionerna. Man ville varken skriva eller visa bild på sådant som ansågs
som stötande eller ”fel”, det vill säga att man inte ville uppröra folk genom att skriva om
kvinnor som soldater eller visa bilder på döda kvinnor eftersom den bilden av kvinnan inte
existerade: ”I Sverige fanns det på den här tiden ingen censur som begränsade publiceringen
av stötande bilder. Men det förefaller inte desto mindre ha funnits en sorts självcensur på
redaktionerna, en överenskommelse med läsarna om vad man kunde och inte kunde visa”.14
Det fanns också en praxis att trycka på hur onaturligt det var med kvinnliga våldsutövare.
”Medan manliga röda våldsverkare förklaras och i viss mån ursäktas av sina hemska
barndomar och framförallt sina försumliga mödrar, så framstår de röda kvinnorna som
alltigenom okvinnliga, obegripliga och onda”15
Charlotte Tornbjer skriver i samma bok:
Kvinnorna deltog till exempel rent fysiskt i den franska revolutionen. De deltog i
stormandet av Bastiljen och det var kvinnor som startade marschen mot Versailles
1789. Det var också en kvinna, Charlotte Corday, som mördade Jean-Paul Marat
1793. Men kvinnornas agerande har knappast försetts med någon hjältegloria i
efterhand. Det kvinnliga våldet har snarare uppfattats som enstaka incidenter eller
så har man uppfattat kvinnorna som utövade våldet som förvirrade, abnorma och
okvinnliga.16
11
Jean Bethke Elshtain – Women and War s. 11-13
Eva Österberg & Marie Lindstedt Cronberg (red.) – Kvinnor och våld: En mångtydig kulturhistoria (Nordic
Academic Press, Lund 2005) (Del 2, kapitel 6: Lina Sturfelt – Den andras lidande) s. 219-241
13
Ibid. s. 219
14
Ibid. s. 227
15
Ibid. s. 233
16
Eva Österberg & Marie Lindstedt Cronberg – Kvinnor och våld: En mångtydig kulturhistoria (Nordic
Academic Press, Lund 2005) (Del 2, kapitel 7: Charlotte Tornbjer – Det röda våldet) s. 242.
12
8
Detta är ett fenomen som inte bara är typiskt för 1900-talets början utan något som
fortfarande praktiseras på tidningsredaktioner. Exempel på detta är hur tidningarna
rapporterar om överfallsvåldtäkter (där kvinnor är offer och männen förövare) men väljer att
inte rapportera om misshandelsfall där män är både offer och förövare.
Forskning om ”den andra kvinnan” i krig har jag funnit i bland annat Girls after the gunfire.17
Girls after the gunfire är skriven av Angie Peltzer som undersöker flickor som varit med i
LTTE och hur deras liv blev efter att de lämnat gerillan. Uppsatsen tar bland annat upp hur
villkoren ser ut för flickor på Sri Lanka för att försöka utröna varför de anslöt sig till LTTE
och vad som väntar dem nu. Girls after… tar också upp maktpositioner och undersöker de
omständigheter som lett flickorna till att bli soldater. Syftet med uppsatsen är bland annat att
undersöker huruvida flickorna, efter att de lämnat LTTE, fortfarande innehar ”a sense of self,
confidence and agency, and are capable of making choices and creating their lives during
their reintegration into society.”18 Dubravka Zarkov har skrivit The Body of War: Media,
Ethnicity, and Gender in the Break-up of Yugoslavia19 som tar upp hur kvinnliga och manliga
kroppar representerats i media. Hon kritiserar hur kvinnorna i det jugoslaviska kriget – främst
protesterande kvinnor – av media framställdes som antingen aggressivt militanta, eller som
hjärntvättade, ideologiska marionetter. Zarkov skriver också att etnicitet i det jugoslaviska
skapades både genom kriget och genom hur media rapporterade om kriget. ”Ethnicity was
produced through these violent practices of the ethnic war, as much as through the
representational practices of the media”.20 Zarkov skriver så här om den mediala bilden av
kriget:
The acts of violence were at the same time acts that defined both
people and territories in ethnic terms. Furthermore, it was obvious
that the media war was not letting up, as news about sexual violence
hit the TV-screens and the pages of the press, and became media
17
Angie Peltzer - Girls after the gunfire – A study of recently released girl child soldiers rehabilitating in an
eastern Sri Lankan vocational training centre (Lund Universitet 2005)
18
Ibid. s.7
19
Elektronisk resurs: http://books.google.se/books?
id=7mr2FlQC5ZAC&printsec=frontcover&dq=The+Body+of+War:+Media,+Ethnicity,
+and+Gender+in+the+Break-up+of+Yugoslavia&source=bl&ots=aOGi--rwTM&sig=Z3TKy2rkjEVqBCbvCIsy6psyv4&hl=sv&ei=dATUSj3CpCiOPme_ewN&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=1&ved=0CAYQ6AEwAA#v=onepage&q&f=f
alse (Dubravka Zarkov – The Body of War: media, ethnicity, and gender in the break-up of Yugoslavia (Duke
University Press, 2007))
20
Ibid. s.7
9
stories. These stories – whether cautious and impersonal, or full of
pathos and fiery – became yet another way to assert ethnic inclusions
and exclusions, to define ethnic groups and territories, to mark those
who belonged and who did not. In short, both the act of violence and
the act of representation were engaged in producing meaning, and the
struggle to control these meanings was as fierce as the struggle to
control territories.21
Zarkov skriver också om hur media rapporterade om våldtäkter under kriget och skrev att de
bosniska kvinnornas religiösa tillhörighet (islam) hindrade dem från att träda fram och berätta
om övergreppen. Men Zarkov skriver: ”For those familiar with life in Bosnia the equation of
the former Yugoslav republic with the traditional Muslim countryside ruled by religious
customs strikes a false note.”22 Zarkov menar att den verkliga bilden av Bosnien inte stämde
överens med bilden som media visade upp. Bilden i media var en konstruktion, för att spela
på de bilder om muslimska länder som styrda av religiös fundamentalism, och av
bakåtsträvande tankar om kvinnligt och manligt.
21
Elektronisk resurs: http://books.google.se/books?
id=7mr2FlQC5ZAC&printsec=frontcover&dq=The+Body+of+War:+Media,+Ethnicity,
+and+Gender+in+the+Break-up+of+Yugoslavia&source=bl&ots=aOGi--rwTM&sig=Z3TKy2rkjEVqBCbvCIsy6psyv4&hl=sv&ei=dATUSj3CpCiOPme_ewN&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=1&ved=0CAYQ6AEwAA#v=onepage&q&f=f
alse (Dubravka Zarkov – The Body of War: media, ethnicity, and gender in the break-up of Yugoslavia (Duke
University Press, 2007)) s. 7
22
Ibid. s. 146
10
3. Teori
3.1 Intersektionalitet
Det teoretiska perspektivet intersektionalitet formades under tidigt 1990-tal för att studera
genus- och rasfrågor i USA.23 Under ”den andra vågens feminism” i USA (under 60- och 70talet) såg genusforskarna ras och kön som skilda kategorier. Detta gjorde att svarta kvinnor i
USA marginaliserades ytterligare då man i rasforskningen satte ”svart man”, och inom
genusforskningen ”vit kvinna”, som normen.24 När man insåg att man inte kunde studera
enbart etnicitet eller enbart genus för att förstå svarta kvinnors situation i USA uppstod ett
behov efter ett vidare perspektiv. Utifrån detta behov skapades intersektionalitetsbegreppet.25
Diana Mulinari och Paulina de Los Reyes som skrivit boken Intersektionalitet – Kritiska
reflektioner över (o)jämlikhetens landskap anser att det inom mycket genusforskning läggs
fokus på kön och relationen manligt/kvinnligt. Detta gör att man utesluter andra sociala
kategorier som är minst lika viktiga att titta på när man studerar maktstrukturer.
Intersektionalitet innebär att man, i forskningen om genus, också tittar på exempelvis
etnicitet, klass, ekonomisk bakgrund, sexuell läggning, religion för att bättre förstå
maktrelationer i samhället. Exempelvis: Om man enbart studerar maktförhållanden mellan
män och kvinnor blir analysen tämligen endimensionell. Men om man lägger till etnicitet,
ålder, sexuell läggning och klasstillhörighet i analysen får man en mycket bredare bild av hur
detta maktförhållande ser ut.26 Intersektionalitetsbegreppet är alltså ett sätt att vidga
genusforskningen och används främst till att undersöka maktaxlarna kön, klass och etnicitet,
men man kan också välja att lägga till andra maktaxlar som man vill studera.27
Men intersektionalitet innebär inte att man adderar de olika kategorierna för att se hur dessa i
kombination påverkar varandra. Istället bör det ses som ett dynamiskt perspektiv som
analyserar hur maktrelationer skapas genom en samtidig påverkan av exempelvis kön, klass,
”ras”/etnicitet och sexualitet där utgångspunkten är att makt och maktrelationer är något som
23
Nina Lykke - Intersektionalitet - ett användbart begrepp för genusforskningen, (Kvinnovetenskaplig tidskrift,
2003)
24
Curran/Gurevitch s. 336-337
25
Mary Hawkesworth – Feminist Inquiry s. 207-214
26
Joan Acker – Class Questions: Feminist Answers ( ) s. 4
27
Paulina de los Reyes & Diana Mulinari - Intersektionalitet – Kritiska reflektioner över (o)jämlikhetens
landskap (Författarna och Liber AB, Lund 2005) s. 9-10
11
konstrueras, inte något som är fast och givet.28 Intersektionalitet innebär att man inte
rangordnar vissa maktordningar som viktigare än andra, och att man istället ska se
maktordningar som någonting som korsar varandra (korsning= intersection, intersectionality)
och skapar ett komplext nät, eller system, av makt och ojämlikhet.
När man studerar identitetskategorier måste man titta på hur dessa mottas av omgivningen:
”Enligt ett intersektionellt perspektiv är variationen i en människas identitet och hur en person
kategoriseras beroende av var man befinner sig eller vilka människor man möter.” 29 Axlarnas
värde ändras alltså beroende på den kontext man befinner sig i. Exempelvis ser en svart
kvinna sig inte som annorlunda bland andra svarta kvinnor utan det är först när hon är bland
ex. vita kvinnor som hon blir avvikande. 30 Exempelvis kan en text handla om en person som
gör vissa saker, och läsaren tolkar denna text på ett visst sätt. Men om man istället ändrar det
könsneutrala person till kvinna färgar denna kategori läsarens tolkning av texten. På samma
sätt förändras uppfattningen av en person beroende på vilka kategorier omgivningen sätter in
denne i.
Ett problem med intersektionalitet är att det är omöjligt (eller åtminstone oerhört
tidskrävande) att analysera precis alla maktkategorier. Exempelvis kan man i mitt empiriska
material välja att titta på hur sexuell läggning, ålder, fysiska handikapp, ekonomisk ställning,
utbildning osv. osv. representeras och hur dessa kategorier tillsammans skapar
maktförhållanden. Men detta vore, som sagt, alldeles för tidskrävande. Nina Lykke skriver att
man, när man använder sig av intersektionalitet, måste välja vissa maktaxlar att studera
framför andra.31 Jag kommer i min uppsats att fokusera på genus och etnicitet.
3.1.2 Genus
Genus är ett begrepp som används när man talar om de könsroller som finns i samhället. Våra
könsroller bygger på sociala och kulturella normer som präglas in i oss genom den kultur vi
lever i. Redan från födseln präglas pojkar och flickor med egenskaper som anses vara typiskt
manligt eller kvinnligt: pojkar kläs i blått och får höra hur starka och tuffa de är, flickor kläs i
28
Paulina de los Reyes & Diana Mulinari – Intersektionalitet: Kritiska reflektioner över (o)jämlikhetens
landskap (Lund: Författarna och Liber AB 2005) s. 23-25
29
Nina Lykke - Intersektionalitet - ett användbart begrepp för genusforskningen, (Kvinnovetenskaplig tidskrift,
2003), s. 47-56
30
Paulina de los Reyes & Diana Mulinari – Intersektionalitet… s. 23-25
31
Ibid
12
rosa och får höra att de är söta och snälla. Dessa normer, idéerna om manligt och kvinnligt,
grundar sig i de biologiska skillnader som finns i våra kroppar och man brukar försvara
könsrollerna med att peka på våra biologiska kroppar och menar att dessa fysiska skillnader
också innebär mentala skillnader. Det finns olika grenar av genusforskning. En av grenarna
anser att allt som hör till genus är socialt konstruerat och att det egentligen inte finns någon
skillnad mellan könen: ”Det finns inte något som är kvinnligt eller manligt från början.
Områden som exempelvis sömnad eller teatersminkning, som idag ses som tydligt kvinnliga,
har gjorts till något kvinnligt med tiden.”32 Men så finns det grenar som menar att de
biologiska skillnaderna till viss del inverkar på hur män och kvinnor är, men att många av de
roller och genusordningar som finns i samhället är konstruerade. Oavsett gren är
genusforskarens huvudsakliga sysselsättning att undersöka och avslöja, och kanske så
småningom förändra, socialt konstruerade idéer om genus.
Genusordning innebär att man tillskriver män och kvinnor olika värde och att man ser denna
indelning som förekommande överallt i samhället: språk, tankesätt, sociala strukturer, kultur.
Alla samhällen genom tiderna har gjort skillnad på män och kvinnor men detta uppdelande i
manligt och kvinnligt har inte alltid kommit till uttryck på samma sätt. Exempelvis har det
funnits matriarkala samhällen (där kvinnan varit styrande) och samhällen där kvinnor och
män haft ungefär samma ställning i hierarkin. Dagens samhälle ses som ett patriarkalt sådant
och är således uppbyggt på principen manlig överordning och kvinnlig underordning. Detta
innebär att mannen ses som normen vilken kvinnan avviker från. De egenskaper som tillskrivs
män värderas som bättre, exempelvis värderas rationalitet, aggressivitet (/tävlingsinriktning)
och teknisk skicklighet högt i västerländska samhällen, medan de egenskaper som ses som
kvinnliga – vårdande, känslighet, – ses som sämre. ”Makt utövas i alla de diskurser som
omger oss, det vill säga i de etablerade tankesätt och mönster för hur man ska agera. Genom
vårt språk – det vi säger och tänker – och våra handlingar, skapas och vidmakthålls ett sorts
universum av vad vi uppfattar som självklarheter.”33 Genusordningen upprätthålls genom ett
ständigt återskapande av hur man tänker kring kön. Redan från väldigt tidigt i ett barns liv lär
de sig att agera sitt kön. Pojkar får höra saker som ”vad du är stark”, ”vad tuff du är” medan
flickor får höra att de är söta, snälla och ordentliga. På så sätt skapas bilden av
manligt/kvinnligt redan tidigt hos pojkar och flickor.34
32
Kathryn Woodward – Identity and Difference (Open University Press) s. 36-37
Fagerström/Nilsson - Genus, medier, masskultur s. 12-13.
34
Ibid. s. 16
33
13
Ett sätt att upprätthålla genusordningen är att tillskriva män och kvinnor olika attribut. Detta
sker i form av motsatspar:
In looking at how identities are constructed, I have suggested that they are formed
in relation to other identities, to the ‘outsider’ or in terms of the ‘other’: that is in
relation to what they are not. The most common form in which this construction
appears is in binary oppositions. Saussurean linguistic theory maintains that binary
oppositions – the most extreme form of marking difference – are essential to the
production of meaning.35
Dessa motsatspar, eller binära oppositioner, delas in så att den manliga delen av motsatsparet
sätts som normen och den kvinnliga som den avvikande. Redan under antiken yttrade sig
filosofen Aristoteles om kvinnor som passiva, och kvinnan som till för mannen. ”Under lång
tid i västerländsk historia betraktades kvinnor som vanskapta män… Att kvinnor bör vara
passiva och vårdande är en föreställning som sedan dess har påverkat den västerländska
kulturen.”36
Ur ett intersektionalitetsperspektiv är genus och genusordning ett alltför endimensionellt
perspektiv då man ska undersöka maktstrukturer i samhället. En man är inte enbart en man.
En man kan vara en heterosexuell, svart man. Eller en homosexuell vit man. Eller en indisk,
transsexuell man från en av de lägre kasterna. Osv. osv. Därför måste jag titta på mer än
genus när jag analyserar mitt material.
3.1.3 Etnicitet
Etnicitet är ett begrepp som används för att beskriva grupptillhörighet med avseende på
geografi, språk, tradition, religion och kultur. Man talar också om ”ras” men detta begrepp
används för att gruppera människor utifrån utseende: hårfärg, hudfärg, ansikts- och
kroppsform osv. Etnicitet och ras är två begrepp som ofta blandas ihop och många gånger när
det talas (eller skrivs) om etnicitet menar man ras, alltså den åsyftade personens biologiska
tillhörighet. Den västerländska synen på tredje världen och tredje världens kvinnor grundar
sig mycket i kolonialismen. Människorna i väst påverkas fortfarande av bilden av tredje
35
36
Fagerström/Nilsson - Genus, medier, masskultur s. 5
Genus, medier och masskultu s. 9
14
världens människor som underlägsna, en bild som uppkom under kolonialismen då rika, vita
män invaderade länder och genom våld kuvade dessa länders befolkning.
”Den andra kvinnan” är alla kvinnor som inte är vita, och då speciellt icke-vita kvinnor från
länder som inte räknas till de ”utvecklade” eller rika länderna. Den andra kvinnan är: fattig,
förtryckt, outbildad och offer för sin kultur där kvinnan nästan alltid är underordnad mannen.
Detta är den bild västerländska kvinnor har av ”den andra kvinnan”, och genom att jämföra
sig med denna bild skapas (den felaktiga) uppfattningen om att den västerländska kvinnan är
bättre: rikare, friare, mer utbildad, mer jämställd. 37 Att skapa en bild av en ”annan kvinna”
blir alltså ett sätt för den västerländska kvinnan att skapa en identitet åt sig själv – en identitet
som uppstår i jämförelsen med detta ”andra”.
Begreppen ”tredje världen” och ”den andra” är problematiska. Mohanty skriver i Under
Western Eyes, Revisited:
First, let me say that the terms ”Western” and ”Third World” retain a political and
explanatory value in a world that appropriates and assimilates multiculturalism and
‘difference’ through commodification and consumption. However, these are not the
only terms I would choose to use now. With the United States, the European
Community, and Japan as the nodes of capitalist power in the early twenty-first
century, the increasing proliferation of Third and Fourth Worlds within the national
borders of these very countries, as well as the rising visibility and struggles for
sovereignty by First Nations/indigenous peoples around the world, “Western” and
“Third World” explain much less than the categorization “North/South” or “One
Third/Two-thirds World.”38
Termer som ”västerländsk” och ”tredje världen” är, enligt Mohanty, inte längre aktuella att
använda då dessa inte korrekt beskriver världen som den ser ut idag. Det finns idag ”tredje
världar” inom ”rika” länder, och det finns minoritetskvinnor (underordnade och
marginaliserade) som lever i västerländska länder. Och med länder som Japan – ett ickevästerländskt land – som en del av den ekonomiska makten kan man inte längre tala om ett
privilegierat väst och ett fattigt öst. Mohanty säger att hon själv kommer från ”the Two-thirds
World” men att hon åtnjuter de fördelar som kommer av att leva i ”the One-Third World.” Jag
37
Chandra Talpade Mohanty – Feminism without border s. 16
Sue Morgan (red.) - The Feminist History Reader (Routledge, London/New York 2006) (Del 4, kapitel 28:
Chandra Talpade Mohanty - Under Western Eyes Revisited: Feminist Solidarity through Anticapitalist
Struggles) s. 374
38
15
kommer inte att använda mig av Mohantys begrepp One-Third World och Two-Third World
därför att en-tredjedelsvärlden och två-tredjedelsvärlden helt enkelt inte klingar lika bra som
de engelska motsvarigheterna. Däremot vill jag med ovanstående text göra läsaren medveten
om att termerna ”västerländsk” och ”tredje världen” är bristfälliga och att jag enbart använder
dem i brist på andra, bättre.
Mohanty menar att man, när man forskar om tredje världens kvinnor, måste ta hänsyn till de
lokala kulturella och historiska normerna och inte försöka tvinga på sin egen kulturs normer
på forskningsobjekten. Faktorer som i ett samhälle leder till att kvinnor är underordnade
behöver inte vara samma faktorer som underordnar kvinnor i ett annat samhälle. Man kan
alltså inte applicera diskursen som råder inom västerländsk genusforskning på genusforskning
inom en annan kultur. När man undersöker genus och maktförhållanden inom en kultur annan
än den egna ska man enligt Mohanty försöka finna både det som särskiljer och förenar och på
så sätt få en bättre bild av de kvinnor man studerar.
3.1.4 Teoretiskt perspektiv – min ingång
Det är komplicerat att välja ur vilket perspektiv man ska titta på sitt material, vilka ”glasögon”
man ska använda. Den här uppsatsen skulle kunna tolkas av en ”svensk höginkomstagare”,
”medlem ur den singalesiska diasporan”, ”singalesisk man”, ”singalesisk kvinna”, ”brittisk
överklasskvinna” osv osv. Säkerligen skulle artiklarna uppfattas olika beroende på vilket av
ovanstående perspektiv som skulle användas. När jag tolkar och analyserar mitt empiriska
material gör jag det både genom mina intersektionalitetsglasögon, men också ur mitt
perspektiv som västerländsk kvinna. Mitt synsätt och mina tolkningsverktyg är färgade av
mitt forskningsfält, men också av den västerländska kulturen, och av mina personliga
erfarenheter och min bakgrund. Så när jag i analysen refererar till ”läsaren” eller
”betraktaren” så refererar jag till mig själv och menar hur texten eller bilden tolkas av mig,
genom mina glasögon. Men detta behöver inte betyda att slutsatserna är isolerade till mig,
säkert skulle andra komma till samma resultat. Poängen med att jag skriver detta är för att jag
vill problematisera diskursanalys och visa att det inte är möjligt att få helt objektiva resultat,
utan att resultaten färgas av den som tolkar materialet.
16
Nu har jag redovisat för de diskurser som hör till intersektionalitetsperspektivet. I analysen av
artiklarna kommer jag att undersöka hur dessa diskurser återskapas och skapas inom den
journalistiska diskursen. Hur ser då den journalistiska diskursen ut?
3.2 Journalistik
Nyheter, både TV-inslag och tidningsartiklar, verkar inom genren ”journalistik”. Typiskt för
denna genre är en överenskommelse avsändare och mottagare emellan att det som skildras är
en objektiv bild av verkligheten. I avhandlingen Reportrar på plats skriver Karin Fogelberg
att ”en genre fungerar som en någorlunda förutsägbar ’överenskommelse’ mellan producent
och konsument, och en liknande syn på vad medieproduktionen ska innehålla.” 39 Ekecrantz
och Olsson skriver i boken Mellan makt och marknad att bilden av nyheterna som objektiva
skildrare av verkligheten sällan ifrågasätts, förutsatt att vissa krav efterföljs. Exempelvis krävs
det en konstant kontinuitet och acceleration av nyheter för att hålla trovärdigheten vid liv.
Också vissa grundkrav på produktionskvaliteten måste efterföljas.40
Detta utgör ett system av ömsesidiga beroenden. Produkten/texten måste ha
ett minimum av trovärdighet och den måste fylla ett behov hos läsaren.
Annars blir det ingen konsumtion. Den trovärdigheten i sin tur är grundad i
förhållandet mellan journalisten och den beskrivna verkligheten, en
verklighet som läsaren naturligtvis själv inte hade direktkunskap om.
Samtidigt måste texten, för att fungera, ha någon resonans i läsarens egen
värld.41
Så det kan konstateras att mottagaren av en nyhetstext sällan reflekterar över trovärdigheten i
innehållet så länge journalisten verkar inom de givna ramar som finns inom den journalistiska
genren och håller sig till det som förväntas av läsaren.
Fairclough om media:
39
Karin Fogelberg – Reportrar på plats: studier av krigsjournalistik 1960-2001 (Grafikerna Livrérna i Kungälv
AB, 2004) s. 27
40
Jan Ekecrantz & Tom Olsson – Mellan makt och marknad: En studie av nyhetsjournalistiken
(Maktutredningen, Stockholm 1990) s. 16
41
Jan Ekecrantz & Tom Olsson – Mellan makt och marknad s. 16
17
The media generally purport to deal in fact, truth and matters of knowledge.
They systematically transform into ’facts’ what can often be no more than
interpretations of complex and confusing sets of events. In terms of
modalities, this involves a predilection for categorical modalities, positive
and negative assertions… It is also a predilection for objective modalities,
which allow partial perspectives to be universalized.42
Ekecrantz och Olsson använder sig av en triangelmodell för att visa hur text, journalist, läsare
och textens aktörer alla samverkar med varandra. Exempelvis skriver de om journalistens
relation till samhället som antingen ett där samhället fungerar som en av textens aktörer, eller
som något som journalisten har för avsikt att påverka. Om samhället är en aktör i texten kan
journalisten behandla denna aktör på olika sätt: ”så kan en intervjuperson utsättas för ett
förhör, en annan inbjudas till en demokratisk dialog.” Journalistens samhälleliga avsikter med
texten kan vara olika: hon/han kan ha som intention att skapa förändring i samhället, avslöja
eller upplysa. I relationen journalist – text kan journalisten göra sig mer eller mindre sedd,
göra sig själv till aktör i texten och ”uppträda som ställföreträdande upplevare av
verkligheten”, och välja att tala direkt till läsaren eller förbli mer anonym. ”I textens relation
till läsaren kan man tala om en dubbelsidig makt.” Samtidigt som texten har kapacitet att
påverka och beröra läsaren har läsaren makten att välja att inte läsa den. Textens förhållande
till samhället är en konfiguration till och en berättelse om samhället, men också en
konstruktör av samhället. Det som skrivs i en journalistisk text är ofta en upprepning av
tidigare berättelser om samhället. Krig rapporteras om på ett sätt, kungliga skandaler på ett
sätt, politiska företeelser följer ett mönster osv.43 Karin Fogelberg skriver i boken Reportrar
på plats att nyhetsmedier till stor del rapporterar nyheter utifrån den egna nationens
utrikespolitiska hållning och intressen. Svenska medier, som exempel, rapporterar om
konflikter i omvärlden med en hållning som är lojal mot den svenska statsmakten och
försöker representera den nationella politikens ställning i konflikten. Detta för att journalisten
ofta känner en skyldighet att vara lojal mot sitt land. 44
42
Norman Fairclough – Discourse and social change (Polity Press 1992) s. 160-161
Ekecrantz/Olsson – Mellan makt och marknad s. 16-17
44
Karin Fogelberg – Reportrar på plats s. 23
43
18
3.2.1 Krigets dramaturgi
Ekecrantz och Olsson skriver om tidningar som vinstdrivna företag som förlitar sig på
försäljning av lösnummer och subskriptioner för att överleva. Huvudsyftet med nyhetsartiklar
är inte att förmedla nyheter, syftet är istället att tjäna penar åt företaget, tidningen. “De ägs av
stora företag och andra företag svarar genom annonserna för 70-80% av intäkterna. Det är
befogat att tala om en kommersialisering av medierna.”45 Tidningar måste sälja för att
överleva och man säljer lösnummer med hjälp av bra nyheter. Vad är då en ”bra nyhet”?
Våld har alltid fascinerat och det ligger stort underhållningsvärde i krig. Man gör en story av
ett krig genom att förenkla bakgrunden och skapa en dramaturgi kring konflikten.
Dramaturgin i dagens media nästan kräver en polarisering i rapporteringen av krig. Läsaren
förväntar sig en story med två stridande sidor där skillnaden mellan ”gott” och ”ont” är tydlig.
USA:s krig med Afghanistan är exempel på krig vars historia och bakgrund förenklades för
att skapa två sidor där den ena sidan fick axla den ”onda” manteln och den andra sidan
gjordes till ”de goda”. På den goda sidan stod USA och representerade värderingar som frihet,
medan Afghanistan fick representera fundamentalism, förtryck, terrorism.46
Journalisten förmedlar inte enbart fakta när hon/han rapporterar en nyhet. En journalist kan
omöjligt förhålla sig neutral till en nyhet, och i synnerhet inte en krigsnyhet, därför att
journalistens personliga, politiska och professionella bakgrund påverkar de ord och meningar
som till slut hamnar i artikeln. Även den egna nationens politiska hållning påverkar hur
journalisten rapporterar om en nyhet – ibland vinklas artiklarna därför att journalisten vill
vara lojal mot sitt land.47 Artikeln innehåller inte alltså enbart fakta utan också subjektiv
information som synintryck, dofter, ljud och tolkningar och slutsatser. (fotnot: … the New
World Order. Rosa post-it) Men journalistens roll är att övertyga läsaren om att det är fakta
som förmedlas via artikeln. ”Man kan säga att nyhetsjournalistikens viktigaste funktion är att
konstruera en samtid, att fylla ett kvalitativt ’nu’ och ’här’ med stoff som tillhandahålles av
både historien och framtiden.” 48
I boken Journalism and the New World Order skriver Wilhelm Kempf och Heikki
Luostarinen om hur man skapar dramaturgi i en journalistisk text. Ett sätt att skapa intresse
45
Ekecrantz/Olsson – Mellan makt och marknad s.14
Karin Fogelberg – Reportrar på plats s. 37, s.
47
Karin Fogelberg – Reportrar på plats s. 40
48
Ibid. s. 40-41
46
19
för en konflikt är att få läsaren emotionellt engagerad i storyn, antingen genom att denne ska
identifiera sig med eller fördöma de olika aktörerna som presenteras. Journalisten ska få
läsaren att sympatisera sig med, tycka synd om, hata, älska. Inom krigsjournalismen finns
också tanken att kategorierna god/ond, bra/dålig gör en text angelägen och äkta.49 Olika
verktyg används för att skapa engagemang hos läsaren. Dessa är bland annat beskrivande ord,
dvs. ord som inte enbart förmedlar objektiv fakta utan är fyllda med värdering. Exempelvis:
förödande, hemskt, paradis, kuslig, omänskligt osv. Olika stereotyper som figurerar i övriga
delar av samhället används också i nyhetsmedia. Exempelvis stereotypen om manligt och
kvinnligt. Syftet med dramaturgi i en text är dels att skapa en spännande historia och
engagemang, men också för att skapa en känsla av fiktion, en distans mellan läsare och text.
För så länge texten upplevs som tillräckligt fiktiv blir läsningen inte provokativ eller
obehaglig för läsaren. 50
49
Wilhelm Kempf & Heikki Luostarinen - Journalism and the New World Order (Nordicom, Götebord 2008) s.
58-59
50
Ibid.
20
4. Metod – Kritisk diskursanalys
4.1 Vad är en diskurs
En diskurs kan förenklat sägas vara ett språkbruk, skrivet såväl som talat, som följer olika
strukturer och mönster. Exempelvis skiljer sig språkbruket inom den politiska sfären från det
språk man talar hemma vid middagsbordet eller det språkbruk som går att finna i
nyhetsartiklar. Dessa mönster, dvs. diskurser, styr vad som sägs, eller inte sägs, inom olika
områden.51 Diskurser uppfattas och tolkas på olika sätt beroende på vem mottagaren är och i
vilken kontext mottagaren befinner sig i. Exempelvis ser en politiker språkbruket inom den
politiska sfären som naturligt, men en utomstående kan tycka att det känns högtravande eller
till och med obegripligt. På samma sett kan olika ungdomsgrupper se vissa slanguttryck och
uttryck som naturliga medan utomstående kan ha svårt att förstå vad som sägs.
För att ett språkmönster, eller en diskurs, ska fortsätta existera inom ett samhälle måste denna
diskurs ständigt återskapas genom upprepning av representationer och symboler. Det är
människorna inom ett samhälle som ser till att diskurserna skapas, återskapas och upprätthålls
genom språkbruk och sätt att tänka. Upprätthållandet av diskurser kan ske undermedvetet: hur
vi tänker kring genus, etnicitet eller kriminalitet är saker vi tar för givna och därför aldrig
reflekterar över. Men diskurser kan också reproduceras väldigt medvetet, exempelvis när det
kommer till reklam eller propaganda. När det gäller nyhetsmedia är det särskilt viktigt att
tänka kritiskt kring det som förmedlas därför att nyheter utger sig för att spegla verkligheten.
Nyhetsmedia kan därför skapa, återskapa eller ändra diskurser i samhället.
För att rotade idéer i ett samhälle ska kunna förändras menar Fairclough att språkbruket måste
ändras. En diskurs kan förändras, eller ersättas, men det är inte något som är lätt gjort
eftersom diskurserna är så djupt rotade i oss att vi inte villigt låter dem. En diskurs förändras
långsamt genom små skiften i hur vi talar och tänker. Exempelvis kan diskursen om
föräldraledighet förändras genom att media under lång tid propagerar för delad ledighet,
samtidigt som det måste till en viss uppluckring i diskurserna kring könsroller och vad som
förväntas av en mamma respektive en pappa. Men förändringar i diskurser tar tid och är inget
som sker bara över en natt. Genom att analysera en diskurs kan man visa att den är
51
Marianne Winther Jørgensen & Louise Phillips – Diskursanlys som teori och metod (Studentlitteratur AB,
2000). 12-15
21
konstruerad, och om man visar att en diskurs är konstruerad visar man också att diskurser kan
förändras.52
De diskurser jag kommer att undersöka i uppsatsen är både den journalistiska diskursen men
också hur diskurserna kring etnicitet och genus kommer till uttryck inom denna journalistiska
diskurs.
4.2 Kritisk diskursanalys
Kritisk diskursanalys är ett socialkonstruktivistiskt angreppssätt vilket innebär att man tänker
kritiskt kring sociala processer som man tar för självklara. Kritisk diskursanalys innebär att
man, precis som det heter, kritiskt granskar diskurser för att studera rådande
maktförhållanden. Exempelvis kommer jag i min uppsats ifrågasätta ”självklara fakta” om
manligt och kvinnligt i krig. Kritisk diskursanalys är inte begränsad till analys av text, utan
tittar på all typ av meningsskapande relaterat till språk: talade och skrivna ord, kroppsspråk,
bilder eller tecken. En diskursanalys görs för att undersöka och ”avslöja” de mönster som
finns inom en diskurs.53 Norman Fairclough skriver i sin Analysing discourse: textual
analysis for social research att samhälle och språk inte går att skilja på och att man, om ska
analysera det ena, också måste analysera det andra. Faircluoghs diskursanalys används för att
se samband mellan texter och sociala strukturer – hur påverkar samhället de diskursiva
praktikerna inom media, och hur påverkar media samhällets diskurser.54 När en
diskursanalytiker analyserar en text ligger alltså fokus på hur denna text konstruerar eller
återskapar ”sanningar” och hur dessa sanningar påverkar mottagaren och samhället denna
lever i.55
4.2.1 Analytiska nivåer och verktyg
Norman Fairclough skriver att det finns tre nivåer ur vilka en text kan analyseras: textens
innehåll (språkliga egenskaper), textens diskursiva praktiker (vem som producerat texten och
52
Norman Fairclough – Analysing discourse: textual analysis for social research (Routledge, London 2003)
Winther Jørgensen/ Phillips – Diskursanlys som teori och metod (Studentlitteratur AB, 2000)
54
Fairclough – Analysing discourse: textual analysis for social research
55
Winther Jørgensen/Phillips s. 75
53
22
för vilken mottagare) samt textens sociala praktiker (mottagandet av texten, hur den uppfattas
och tolkas)56
Första nivån: I den första nivån tittar man på textens lingvistiska egenskaper. Här kommer
jag att titta på vilka ord som används i artiklarna och vilka som utelämnas. Jag kommer också
att titta på rubriksättning, var i artiklarna orden förekommer, hur frekvent orden förekommer
osv.
Andra nivån: I den andra nivån, den diskursiva praktiken, tittar man på de vad det är för typ
av text man studerar, vem avsändaren och mottagaren är, hur den distribueras och hur den
konsumeras. Exempelvis kan jag i den här nivån undersöka hur artiklarnas avsändarland
påverkar hur nyheter rapporters, och hur detta kommer till uttryck i artiklarna. Här tittar man
också på hur diskurserna inom en text reproducerar sociala och kulturella strukturer. Rent
konkret kan sägas att jag i den här nivån ska titta på hur den journalistiska diskursen är
uppbyggd.
Tredje nivån: I sista nivån, den sociala praktiken, tittar man på den diskursiva praktiken i ett
större socialt sammanhang, hur den relaterar till andra diskurser. Här ska man exempelvis
undersöka hur tidningsdiskursen samverkar med andra diskurser i samhället. Jag kommer att
i den här tredje nivån att undersöka hur den journalistiska diskursen samverkar med vissa
diskurser kring etnicitet och genus.
Inom diskursanalysen använder man sig av olika analytiska verktyg för att titta på hur man
genom språket konstruerar diskurser. Jag har inspirerats av följande verktyg från
diskursanalysen. Jag kommer att titta på kategoriseringar. Jag ska även undersöka ordval, hur
vissa ord får olika innebörd beroende på i vilka sammanhang dessa ord används. 57 Jag
kommer även att titta på när det används överflödiga ord, s.k. inskjutna bisatser. Ett annat,
viktigt begrepp är s.k. ekivalenskedjor. En ekvivalenskedja innebär att vissa begrepp i en text
förknippas/likställs med andra begrepp.58 Om en viss sorts texter ofta eller alltid skriver om
hemlöshet, droger och brottslighet kommer dessa begrepp till slut att förknippas med varandra
och hemlöshet blir lika med droger blir lika med brott. Interferens är ett annat begrepp, som
innebär att titta på hur mening skapas i texten. Hur används olika journalistiska resurser för att
56
Winther Jørgensen/Phillips s. 10
Fairclough s.191-192
58
Winther Jørgensen/Phillips s. 176
57
23
bygga upp en text så att läsaren leds till att dra vissa kopplingar och slutsatser om texten? När
man analyserar en text måste man också titta på de ord som utelämnats. En text har ingen
mening i sig, utan det är först du som läsare som skapar mening och ger betydelse till texten.
Därför kan avsändaren bakom en text få fram ett budskap genom att utesluta vissa ord,
begrepp, uttryck m.m. Så det är viktigt att inte bara titta på det som faktiskt finns, utan också
på det som utelämnats.59
4.2.3 Kritisk diskursanalys - bildanalys
En bild kan ses som en text i det avseendet att den kan ”läsas” av mottagaren, och därför kan
man undersöka diskurser också i bilder. En bild förmedlar ett budskap som betraktaren
uppfattar och tolkar utifrån sina egna erfarenheter och referenser. Simon Lindgren pratar om
två huvudbegrepp om hur man analyserar en bild där den första är denotation och den andra
konnotation. Denotation är den objektiva beskrivningen av en text och dess innehåll, man
lägger inget värde i det man beskriver. Som jag skrev under rubriken ”Vad är en diskurs” kan
en diskurs uppfattas olika beroende på vem som tolkar den. På samma sätt tolkas en bild olika
beroende på vem som tittar på den. Jag kommer att tolka bilderna utifrån mitt perspektiv och
med hjälp av de teorier och den bakgrund som presenterats i uppsatsen, men någon annan som
försöker tolka samma bilder skulle säkerligen komma till helt andra slutsatser. En helt
objektiv (denotativ) beskrivning är alltså omöjlig att få, men det man ska sträva efter är något
som man i praktiken kan enas om är en ren beskrivning av texten. Konnotation är nivån där
man tolkar texten, den konnotativa innebörden står för textens djupare och mer symboliska
innebörd. I konnotationen tillskrivs den denotativa beskrivningen en mening.60
I ett kapitel i boken Medier och kultur – En grundbok i medieanalys och medieteori 61
utforskas bildanalys. En bild, vars bildtext lyder ”Karmen Korda är chef för en grupp som
spårar upp serbiska krypskyttar”, beskrivs så här:
Fotot visar en blond kvinna i grön militäruniform med ett brett läderbälte
runt sin smala midja. Från bältet hänger en kraftig kniv, möjligen en
bajonett. Ärmarna är uppkavlade, vänster arm hålls vid bröstet medan hon i
den högra håller upp en k-pist med pekfingret på avtryckaren. Hon kisar
59
Fairclough s.191-192
Simon Lindgren, Populärkultur – teori, metoder och analyser(Liber AB 2005), S. 82-88.
61
Kirsten Drotner/Klaus Bruhn Jensen/Ib Pulsen/Kim Schroder - Medier och kultur – En grundbok i
medieanalys och medieteori (Borgens Förlag, 1996) s. 217-221
60
24
svagt med ögonen och på hennes läppar spelar ett segervisst leende – med
tydlig referens till en klassisk James Bond-attityd.62
Det författarna gör är först en denotativ analys – de beskriver bilden av Karmen Korda. Och i
den sista meningen gör de en konnotativ analys – utifrån sina egna erfarenheter drar de
slutsatser om bilden, och skriver att Karmen Kordas ”segervissa leende” visar på en ”tydlig
referens till en klassisk James Bond-attityd”. Drotner m.fl. skriver att bilder är polysemiska –
flertydiga – och tolkas olika av olika mottagare. ”T.ex skulle någon som kände Karmen
fokusera på vad bilden berättar om henne, någon annan kanske på den uniform hon bär, och
en tredje person på den oskarpa bakgrunden för att lista ut var bilden är tagen.” 63 Bilden kan
också vara metonymiska, dvs. att ”de kan avbilda ett utsnitt av en större helhet och därmed
representera denna större helhet. Vi ser inte hela Karmen Korda, men tillräckligt för att hon i
sin helhet ska representeras.”64 Bilder som hör till nyhetsartiklar används för att förstärka
artikeltexterna, och artikeltexterna färgar i sin tur bildernas mening. Om man tittade på
bilderna separat eller till en annan artikel skulle de förmodligen tolkas på ett annat sätt.
Kirsten Drotner m.fl. skriver att man lätt kan få uppfattningen att bild och text står i motsats
till varandra, som två vitt skilda uttrycksformer med egna uppsättningar tolkningsregler, men
de menar att dagens moderna medier inbjuder till att se på samspelet mellan bild och text, och
hur dessa påverkar och kompletterar varandra.65
62
Kirsten Drotner/Klaus Bruhn Jensen/Ib Pulsen/Kim Schroder - Medier och kultur s. 217
Ibid. s. 219
64
Ibid. s. 219
65
Ibid. s. 220-221
63
25
5. Historisk bakgrund
Den här uppsatsen kommer att handla om det lankesiska inbördeskriget. Därför kommer jag
att redovisa för orsakerna till kriget samt en del viktiga händelser som utspelade sig under
krigsåren.
5.1 Kolonialism
Sri Lanka har en lång historia av kolonialism bakom sig och kolonialismen, särskilt den
brittiska kolonialismen, har spelat en roll i det inbördeskrig som landet drabbades av.
Under 1500-talet kolonialiserades Sri Lanka av portugiser och dessa hade kontroll över ön i
mer än ett århundrade. Men Sri Lankas befolkning trivdes inte under det portugisiska styret –
kolonisatörerna ville tvinga på Sri Lanka sitt språk och sin religion – så Sri Lanka vände sig
till Holland, som då hade en koloni på ön Java, och bad om hjälp. Holland kom till Sri Lankas
hjälp och portugiserna slogs tillbaka av Holland. Men istället för att Sri Lanka återfick sin
frihet blev landet en koloni under holländskt styre. Holland styrde över landet i nära
tvåhundra år, tills England tog över under 1890-talet. Sri Lanka förblev en brittisk koloni fram
till 1948.66
Tamilerna som länge haft lägre ställning i landet såg britterna som sina räddare, och valde att
stödja kolonisatörerna. I utbyte fick de fördelar som inte den etniskt singalesiska befolkningen
fick ta del av. Exempelvis fick tamilerna bättre vård och skolor då dessa instanser togs över
av britterna. Tamiler gynnades också i arbetslivet och majoriteten av höga poster (de som inte
redan var tillsatta av britter) var tillsatta av tamiler.67
När Sri Lanka blev självständigt år 1948 efter ett mer än hundraårigt brittiskt styre stod
tamilerna utan beskydd. Den singalesiska nationalismen växte sig allt starkare och
singalesiska politiker använde sig av denna nationalism för att ta sig in i riksdagen – eftersom
singaleserna var i majoritet bestod den nya regeringen mest av etniska singaleser. Nu var det
tamilerna som såg sig bli diskriminerade och snart uppstod friktion mellan de två grupperna.68
66
Nath Yogasundram, - A Comprehensive History of Sri Lanka – From Prehistory to Tsunami (Vijitha Yapa
Publications, 2008) s. 184-188, s. 221-235
67
Ibid. s. 230-249
68
Ibid.
26
5.2 Inbördeskrigets bakgrund
Det lankesiska inbördeskriget pågick från 1983 fram till 2009. Under dessa år trappades
konflikten ner ett antal gånger och det blev flera tillfälliga vapenstillestånd som man trodde
skulle leda till fred. Men vapenstillestånden bröts ständigt – oftast på grund av olika attentat
genomförda av LTTE – och kriget varade ända till maj 2009 då Velupillai Prabhakaran,
LTTEs ledare, dödades.
Bakgrunden till inbördeskriget är motsättningar mellan de två folkgrupperna på Sri Lanka:
singaleser som är i majoritet och minoritetsgruppen tamiler. Skillnaderna mellan de två
grupperna är religion (majoriteten av tamiler är hinduer och majoriteten av singaleser
buddister) och språk (singalesiska och tamil) men det är egentligen inte ett religiöst krig. Att
det uppstod motsättningar mellan tamiler och singaleser har sin grund i landets långa historia
av kolonialism, och i synnerhet den brittiska kolonialismen, och de politiska krafter som tog
över strax efter att landet återfick sin självständighet.69
När Sri Lanka 1948 blev självständigt igen efter mångårigt brittiskt styre ville den nya
regeringen stärka landet genom att ingjuta nationalistiska känslor i folket. Singalesiska skulle
återigen bli det officiella språket och buddhismen skulle tränga undan kristendomen som
britterna försökt införliva i landet. Under den brittiska eran hade missionärer anlänt till landet
för att sprida kristendomen bland folket. Landet hade en ansenlig mängd kristna under den
brittiska eran, men strax efter att Sri Lanka återfick sin självständighet sjönk antalet kraftigt
och en stark buddhistisk våg tog över.70 I denna nationalistiska anda försköt den etniskt
singalesiska delen av befolkningen inte bara britterna och britternas språk och religion utan
även den tamilska befolkningens språk och religion. Tamilerna som ansågs ha blivit
favoriserade av britterna trycktes ner av både den singalesiska regeringen och det singalesiska
folket. De fick bland annat svårt på arbetsmarknaden och deras språk förlorade status som
officiellt språk på Sri Lanka.71
Under 1970-talet började det bildas små gerillagrupper i de nordligaste delarna av landet som
reaktion mot den systematiska diskrimineringen. Under 70-talet stod båda sidorna för olika
69
Deborah Winslow, Michael D Woost - Economy, Culture and Civil War in Sri Lanka (Indiana University
Press, 2004)
70
K. M. De Silva – A History of Sri Lanka (C. Hurst & Company, London/University of California Press, Los
Angeles)
71
Nath Yogasundram, - A Comprehensive History of Sri Lanka s. 280-293
27
attentat, exempelvis brändes ett tamilskt bibliotek ner av singalesiska soldater och de tamilska
rebellgrupperna stal vapen och fordon och attackerade polis och militär. Det var oroligt i
landet, speciellt i de norra och östra delarna, men det var fortfarande bara oroligheter. Det var
först 1983 som kriget bröt ut på riktigt.72
5.2.1 Black July - Den tändande gnistan
I juli 1983 mördade medlemmar ur den tamilska rebellgruppen LTTE tretton singalesiska
soldater och som en följd av attacken började singaleser, främst i huvudstaden Colombo,
bränna ner tamilska affärer och bostadshus. Attackerna eskalerade snart till att gå från
materiell skadegörelse till misshandel och mord på tamiler. Tiotusentals tamiler stod utan hem
och fick trängas i flyktingförläggningar i många månader innan de kunde återvända till sina
hem.73 Regeringen beskylldes för att inte ha agerat tillräckligt fort eller hårt under upploppen
– exempelvis infördes ett utegångsförbud som militären inte brydde sig om att upprätthålla så
att gängen kunde fortsätta attackera tamiler. Dessutom uppkom anklagelser om att attackerna
leddes av män försedda med listor på tamilska hem och företag.74
5.3 Händelseförlopp 1983-2009 – Viktiga händelser
Åren som följer Black July präglas av bombdåd, attacker på civila från både regeringens och
LTTEs sida. Turismen som varit ett av landets viktigaste inkomstkällor minskar. Men
konflikten går i vågor och flera av nästan tre decennierna av krig kantas av några lugna år
med ostadiga vapenstillestånd. Under årens lopp börjar den tamilska befolkningen
sympatisera alltmer med gerillan och många tamilska män och kvinnor ansluter sig till LTTE.
Många fler flyr landet – exempelvis Holland, England och Kanada får ta emot stora mängder
flyktingar.75
Under de första åren av kriget gör LTTE sig skyldiga till flera attacker där oskyldiga civila
mördas. Regeringen vill få slut på våldet och så tidigt som 1985 försöker regeringen och
LTTE komma till en lösning genom fredssamtal men de lyckas inte och stridigheterna
fortsätter. Turismen, som varit en stor inkomstkälla i landet börjar avta.
72
Nath Yogasundram, - A Comprehensive History of Sri Lanka s. 321-328
Ibid.
74
Ibid. s 328-333
75
Ibid. s. 332-338
73
28
1987 sänder Indien in trupper i Sri Lanka. Syftet är att förhandla om nedrustning av den
tamilska gerillan, men gerillan vägrar ge efter för kraven och striderna fortsätter. På grund av
olika politiska krafter – bland annat efter tryck från den tamilska befolkningen i Indien lämnar de indiska trupperna Sri Lanka år 1990.76
Under 90-talet blir kriget blodigare. I de norra delarna av landet (Jaffna, det område som
LTTE vill ska bli helt tamilsk) bor en ansenlig befolkning av tamilska muslimer. LTTE
tvingar bort dem från Jaffna genom att attackera muslimska samhällen. 28000 muslimer
tvingas fly sina hem i Jaffna. 77
LTTE börjar använda sig av självmordsbombare under 90-talet. 1991 genomför LTTE ett
lyckat attentat mot indiska premiärministern Rajiv Gandhi i södra Indien. Det blir stor
uppståndelse inte bara för att premiärministern mördats men också på grund av att
självmordsbombaren är en kvinna. Två år senare mördas Sri Lankas president Ranasinghe
Premadasa. Hans efterföljare Chandrika Kumaratunga försöker inleda fredssamtal med LTTE
men dessa misslyckas också. 78
Under 1990-talets mitt sker flera stora attacker mot den singalesiska befolkningen och armén.
Exempelvis attacken i Mullaitivu där LTTE attackerade en armébas och dödade flera hundra
militär personal. Och attacken i Kallawara där LTTE mördade ett fyrtiotal civila. 79
1999 utsätts den dåvarande presidenten Chandrika Kumaratunga för ett attentat. En
självmordsbombare försöker avrätta presidenten på väg till sin bil efter att ha hållit ett tal.
Kumaratunga överlever men förlorar synen på högra ögat. 80
2002 försöker Norge få till ett fredsavtal mellan regeringen och LTTE. Förhandlingarna
verkar lyckas och Elephant Pass (vägen till Jaffna) öppnas upp igen efter att ha varit under
gerillans kontroll under 12 år. LTTE drar sig tillbaka. Turismen ökar något. 81
76
Nath Yogasundram, - A Comprehensive History of Sri Lanka s 340-341
Ibid. s. 343-345
78
Ibid. s. 349-351
79
Ibid. s. 354
80
Ibid. s. 358
81
Ibid. s. 365
77
29
2004 meddelar en av LTTEs ledare att han tänker lämna LTTE. I juli leder ännu en
självmordsbomb till att eldupphöret slopas och konflikten återupptas. I December samma år
slår tsunamin till i Sri Lanka och dödar mer än 30000 människor. 82
2008 bryter regeringen vapenstilleståndet med LTTE och ett fullskaligt krig bryter ut. I början
på 2009 tar regeringstrupperna fler och fler av LTTEs baser och i maj samma år dödas LTTEs
ledare Villupillai Prabhakaran och konfliktens deklareras vara över. Turismen till landet ökar
och länder som Tyskland, England och Sverige återupptar charterverksamheten till landet.
5.4 Kort sammanfattning av läget direkt efter kriget
De tamilska tigrarna, LTTE, anses vara skurkarna i konflikten. Det var LTTE som utförde
attacken som sägs ha utlöst inbördeskriget. LTTE var en gerillagrupp som använde sig av
våldsamma metoder som självmordsbomber, attacker mot försvarslösa byar och samhällen,
och rekrytering av barnsoldater. Den lankesiska regeringen var hjältarna som stod upp mot
gerillan och försökte försvara landet och dess befolkning. Men genom hela konflikten, och
särskilt vid konfliktens slut, anklagas bägge stridande sidor för krigsförbrytelser. Både LTTE
och regeringstrupperna anklagades för att ha attackerat och dödat civila. Regeringstrupperna
anklagades också för att systematiskt ha våldtagit tamilska kvinnor. Olika tamilska
nyhetskanaler rapporterar om att det varje månad under konflikten hittats flera tamilska
flickor och kvinnor som gruppvåldtagits och mördats. 83
Och efter krigets slut hölls tusentals tamilska civila i fånglägerliknande anläggningar. Den
officiella ställningen var att anläggningarna var till för folkets eget bästa, men en av
anledningarna till att den tamilska befolkningen hölls kvar i lägren så länge var på grund av
att regeringen var rädd att gerillasoldater gömde sig bland de civila, och innan alla hade
förhörts kunde ingen släppas.
82
83
Nath Yogasundram, - A Comprehensive History of Sri Lanka s. 373-374
Ibid. s. 380-386
30
6. Material och urval
Materialet som ska undersökas är tidningsartiklar samt tillhörande bilder.
Jag kommer att analysera tjugotvå artiklar (och bilder som medföljer) som alla producerats
under de senaste tio åren (1999-2009). Varför jag valt just denna tidsperiod är på grund av att
den anses vara den senaste, och som det ser ut nu också sista fasen i inbördeskriget på Sri
Lanka. Jag har läst många fler artiklar än dessa tjugoen, men det är de tjugotvå artiklar som
finns i den bifogade bilagan som är de jag valt att analysera på detaljerad nivå.
Jag har funnit artiklarna genom att söka på orden ”female + LTTE”, ”Tamil tiger” samt
”LTTE” i olika tidningarnas artikeldatabaser och ur sökresultatslistorna valt ut artiklar som
nämner orden kvinnlig, kvinna, man, manlig och/eller ord som har kopplingar till LTTE.
Något att ta i beaktande är att de resultat jag kommer att komma fram till inte ska ses som
sanningar om materialet jag tittat på. Enligt diskursteorin färgas diskursanalyser av vem som
utför analysen, ur vilket teoretiskt perspektiv denne arbetar ifrån och av det material som
använts. Så att jag tittar på texterna och bilderna ur ett intersektionellt perspektiv och går in
för att titta på just genus och etnicitet kommer förmodligen att påverka de resultat jag når.
Mitt personliga perspektiv – att jag tittar på materialet ur västerländska ögon – kommer säkert
också att färga analysen. Också mina sökkriterier och urval av artiklar kommer att påverka
detta, men jag är medveten om det, och jag har valt artiklar som behandlar de ämnen jag valt
att titta på.
Jag har funnit kanske 20-25 artiklar/tidning som matchat mina sökkriterier (sökord + datum)
och ur dessa har jag prioriterat artiklar med tillhörande bild samt artiklar som tar upp de
ämnen jag avser att undersöka. En del av artiklarna skiljer sig från mängden, exempelvis är en
av artiklarna väldigt lång och upplagd mer som en berättelse än en nyhetsartikel, och två av
artiklarna är bildserier med kommentarer till. Jag har valt att ta med dessa för att se om olika
sorters artiklar berättar nyheter på olika sätt.
Eftersom det här är en uppsats om hur västerländska tidningar, och med avgränsningen hur
engelska tidningar representerar kvinnorna i inbördeskriget, har jag enbart använt mig av
sådana tidningar. De tidningar jag letat i är bland de största (till distribution sett)
dagstidningarna i England. De tre tidningar jag valt är The Daily Telegraph, The Guardian
31
och The Independent. The Daily Telegraph har en daglig upplaga på 842,912 tidningar, och
politiskt betecknar sig The Daily Telegraph som en konservativ tidning.84 The Guardian är en
vänsterpolitisk tidning med brittisk medelklass som huvudmålgrupp.85 The Guardian har en
daglig upplaga på i genomsnitt 283,063. The Independent har en upplaga på 215,504 och
tidningen har en vänsterliberal politisk inriktning.86
Jag är medveten om att avsändaren påverkar det som skrivs i artiklarna och säkert skulle de
händelser som skildras i de artiklar jag valt skildras på andra sätt i andra tidningar, både inom
landet och från andra länder och världsdelar. Men jag är medveten om detta och har avsiktligt
valt stora, brittiska tidningar. I en annan uppsats hade artiklar och tidningar kunnat väljas
beroende på vilken politik som bedrivs i landet, eller vilken politisk och historisk relation
landet har till Sri Lanka. Att det blev just brittiska tidningar, och just de här tre tidningarna i
den här uppsatsen beror på att det var dessa som innehöll flest och längst artiklar om
inbördeskriget på Sri Lanka.
84
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Daily_Telegraph#Political_stance
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Guardian#Stance_and_editorial_opinion
86
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Independent#Political_stance
85
32
7. Analys
Analysen kommer att delas upp i sex underrubriker, detta för att göra analysen mer
lättöverskådlig. Dessa rubriker är:
•
”Den tamilska tigern” och religion
•
”Den andre”
•
Den civila kvinnan/mannen
•
Den kvinnliga soldaten som offer
•
Den kvinnliga soldaten som förövare
•
Soldaterna i bilder
7.1 ”Den tamilska tigern” och religion
Jag kommer först att analysera hur konfliktens två stridande sidor representerats i artiklarna.
Jag inleder med att titta på hur konfliktens två stridande sidor representeras. Vi tittar först på
hur etnicitet representeras, och börjar med några exempel på rubriker:
Tamil Tigers 'putting 11-year-old girls on the front line'87
Tamil Tigers are accused of recruiting children from camps88
Sri Lanka launches airstrikes against Tamil rebels89
I rubrikerna ser man hur journalisterna benämner gerillagruppen LTTE som ”Tamil Tigers”.
Man kan hitta samma fenomen i de flesta artikeltexter också. Som exempel tar jag en artikel
från oktober 2006. I denna artikel finns ett segment där artikelförfattaren listar attacker som
kan tillskrivas LTTE. Men rubriken för detta segment lyder ”Major Tamil attacks”, 90 som om
det vore civila tamiler som hade utfört attackerna. I artiklarna benämns också regering,
president, militär osv. nästan uteslutande som ”Sinhalese” (singalesisk) istället för det
korrektare uttrycket ”Sri Lankan” (lankesisk). Några exempel hittar vi här:
87
Dean Nelson – ”Tamil Tigers 'putting 11-year-old girls on the front line’” – The Daily Telegraph 2009-05-03
Randeep Ramesh – “Tamil Tigers are accused of recruiting children from camps” – The Guardian 2005-01-14
89
David Fickling – ”Sri Lanka launches airstrikes against Tamil rebels” – The Guardian 2006-04-26
90
Justin Higgins – ”Cold-blooded massacre kills 92 Sri Lankan sailors” – The Independent 2006-10-17
88
33
The Tigers blamed the Indian government for his death, and for standing aside
while Sinhalese forces violated the peace deal by arresting some prominent
Tigers despite the amnesty provisions,[…]91
The LTTE [Tamil Tigers] want to keep the civilians around Vakarai to protect
them from a full-on assault by the Sinhalese army.92
Genom att benämna regering, militär, polis osv. som singalesiskt skapas bilden av att den
tamilska folkgruppen är mindre hemmahörigt på Sri Lanka.
Jag har också funnit att journalisterna nästan aldrig benämner LTTE under deras korrekta
namn: Liberation Tigers of Tamil Eelam. Istället är det nästan uteslutande ”Tamil Tigers”. Ett
mer korrekt smeknamn på LTTE hade varit Liberation Tigers, eller bara Tigers, men istället
har LTTE inom nyhetsvärlden döpts till Tamil Tigers. Genom att ”Tamil” nämns i samband
med ”Tiger” skapas en ekvivalenskedja93 som likställer befolkningsgruppen tamiler med
LTTE. Det här leder läsaren till att göra kopplingen att det är tamiler som folkgrupp som är
LTTE. Journalisterna kopplar alltså om betydelsen av ”tamil” från att vara ett namn på en
folkgrupp till att istället bli en benämning på en gerillagrupp.
Hur representeras då religionen? Det lankesiska inbördeskriget är inte ett religiöst krig, det
finns ingen religiös konflikt mellan den tamilska och singalesiska befolkningen (vilket
konstateras i avsnittet ”Bakgrund”). Trots att majoriteten av tamiler är hinduer, och singaleser
är buddhister finns det många kristna och muslimer inom båda dessa grupper. Men
tidningsartiklarna nämner ändå ofta de stridande sidornas religiösa tillhörighet, och då bara
hinduismen och buddhismen. Exempelvis:
The Tigers have been fighting since 1983 for a homeland for ethnic Tamils, who
are mostly Hindu, to protect them from discrimination at the hands of the ethnic
Sinhalese majority, which is mainly Buddhist.94
91
Dean Nelson – ”Tamil Tigers 'putting 11-year-old girls on the front line’” – The Daily Telegraph 2009-05-03
Peter Foster – ”Fears for refugees in Sri Lanka fighting” – The Daily Telegraph 2006-12-20
93
Fairclough s.191-192
94
Jeremy Page – ”Female Tamil Tiger bomber kills 28 after hiding among civilians fleeing war” – The
Independent 2006-04-27
92
34
De inskjutna bisatserna ”who are mostly Hindu” och ”which is mainly Buddhist” är inte
nödvändiga för att beskriva konflikten, men genom att ha med dessa åtta ord skapar
artikelförfattaren bilden av konflikten som ett religiöst krig. Ännu ett exempel hittas i en
annan artikel som skriver om hur våldet trappas upp alltmer och att landets befolkning
drabbats hårt av striderna. Artikeln sammanfattas med orden:
To date more than 70,000 people have been killed in 25 years of conflict on the
island, but the endless war between Tamil and Sinhalese, Buddhist and Hindu, on
a small tropical island is a long way from the dusty frontlines of the global war
on terror and the clash between civilisations closer to home.95
Också här nämns att de två sidorna är buddhister och hinduer på ett sätt som ska leda läsaren
att tro att detta är grunden till konflikten. Och även här skapas en ekvivalenskedja. Genom att
ständigt förknippa ett visst begrepp med ett annat, som i det här fallet tamil-hindu och
singales-buddhist, leder det så småningom till att de här begreppen likställs med varandra.
Och detta i sin tur kommer att leda till att läsaren till slut uppfattar konflikten som ett religiöst
krig. Att religion görs till en del av konflikten visar på det som exempelvis Dubravka Zarkov
och Fagerström/Nilsson funnit i sin tidigare forskning, att västerländsk media gärna
återskapar vissa stereotyper om ”den andre”.96 Och en stereotyp som är vanlig inom den
krigsjournalistiska diskursen är den religiösa fundamentalismen i den tredje världen, en
stereotyp som befästs genom rapporteringar om exempelvis kriget i Afghanistan och det
jugoslaviska kriget.97
I det material som analyserats går det alltså att finna ett polariserande av konflikten, och detta
görs genom att journalisterna använder ord som tamil/singales och hindu/buddhist och ställer
dessa mot varandra. På så sätt kategoriseras människorna i landet och det skapas en dramturgi
kring konflikten, skapas en bild av ett land uppdelat i två homogena grupper.
95
Dean Nelson – ”Tamil Tigers prepare for last stand in Sri Lanka - but military victory is not political peace” –
The Daily Telegraph 2009-01-06
96
Dubravka Zarkov – The Body of War: media, ethnicity, and gender in the break-up of Yugoslavia
97
Karin Fogelberg – Reportrar på plats + Dubravka Zarkov – The Body of War: media, ethnicity, and gender in
the break-up of Yugoslavia
35
7.2 ”Den andre”
Ännu ett tema jag funnit i representationen av kriget är hur ”den andre” representeras inför en
västerländsk publik. Då dessa artiklar vänder sig till en primärt brittisk publik är
journalisterna medvetna om att majoriteten av läsarna förmodligen inte har förstahandsupplevelser av det land och de miljöer som skildras. Hur porträtterar journalisterna detta
”andra land” och ”de andra” som bor däri?
Om vi tittar på rubrikerna först. Rubrikerna innehåller inga beskrivningar om Sri Lanka som
land. I de flesta fall skrivs ”Sri Lanka” ut i rubriken för att läsaren ska förstå vilket land
artikeln kommer att handla om. Exempelvis:
Sri Lanka launches airstrikes against Tamil rebels98
Sri Lankan president announces 'complete defeat' of Tamil Tigers99
Ibland påpekar rubrikerna inte vilket land artikeln ska handla om, utan innehåller istället ord
som förknippas med LTTE (oftast ”Tamil Tigers”) och det förutsätts att läsaren ska veta av
dessa ord att artikeln kommer att handla om Sri Lanka och inbördeskriget. Exempel:
Tamil Tigers 'putting 11-year-old girls on the front line'100
Tamil Tigers are accused of recruiting children from camps101
I sådana rubriker skapas alltså ekvivalenskedjan: Tamilska tigrarna = inbördeskrig = Sri
Lanka.
Artikeltexterna är fulla av metaforer, beskrivningar och ord som porträtterar Sri Lanka som ett
exotiskt land, ett land som skiljer sig från länderna i väst. Det finns flera beskrivningar av
landets lantliga och underutvecklade sida. En artikel som handlar om barnsoldater innehåller
följande beskrivning:
98
David Fickling – ”Sri Lanka launches airstrikes against Tamil rebels” – The Guardian 2006-04-26
”Sri Lankan president announces 'complete defeat' of Tamil Tigers” - The Daily Telegraph 2009-05-19
100
Dean Nelson – ”Tamil Tigers 'putting 11-year-old girls on the front line’” – The Daily Telegraph 2009-05-03
101
Randeep Ramesh – “Tamil Tigers are accused of recruiting children from camps” – The Guardian 2005-01-14
99
36
The Daily Telegraph managed to get to the front line for one of the first visits
since the rebels were pinned into a five square mile area of land in the north of
the island.
The speed of the LTTE's collapse and the devastation caused by the fighting
became clear when we were driven in a fleet of armoured personnel carriers from
Killinocchchi, east on the A35 to Pothumatalan Lagoon, on the edge of the nofire zone.
We passed through around 40 miles of abandoned farmland in which we did not
see a single civilian. The army said the LTTE had taken all the people with them
as they retreated. Their homes had been shelled and corrugated iron roofs were
lying on the ground in a tangled knot with bamboo fences, and uprooted tree
trunks. There were burned out trucks and diggers abandoned by the roadside,
untended goats and cows wandered paddy fields which are now overgrown with
long grass. The speed of their flight could be seen in what they'd left behind. At
Mullaitivu, the clinic's forecourt was littered with saline drips and bloodstained
bandages. In front of one abandoned home a child's pedal car had been left on
the road. 102
Den här långa beskrivningen är egentligen irrelevant för nyheten som ska förmedlas, men
genom att den finns med i artiklen skapas en berättelse av nyheten som journalisten rapportera
om, och genom denna berättelse väcks känslor hos läsaren. Att försöka skapa autencitet är ett
förfarande som är vanligt inom den krigsjournalistiska diskursen, och att beskrivningen inleds
med att journalisten konstaterar att The Daily Telegraph lyckats ta sig till fronten blir för
journalisten ett sätt att skapa autencititet.
Hur ”den andra” framställs inför en västerländsk publik är något som Linda Fagerström och
Maria Nilsson undersökt i Genus, medier och masskultur, och precis som i de exempel
Fagerström och Nilsson ger i sin bok, ser jag i de här exemplen hur ord som “bamboo”,
“goats” och “cows” används för att förstärka bilden av ett outvecklat, naturnära tredje-världen
land. Journalisten använder sig alltså av beskrivningar om tredje världen som är välkända för
den västerländske läsaren (landet som lantligt, underutvecklat, exotiskt) och texten färgas av
de konnotationer som dessa beskrivningar för med sig. Samtidigt finns det en viss modernitet
102
Dean Nelson – ”Tamil Tigers 'putting 11-year-old girls on the front line’” – The Daily Telegraph 2009-05-03
37
representerad i orden ”trucks and diggers”, ”saline drips” och ”child’s pedal cars”. De här
orden skapar en närhet mellan läsare och berättelse och kan väcka känslor hos läsaren.
I en artikel som handlar om hur krigets slut öppnar upp möjligheten för ökad turism, får ett
antal representanter för olika hotell uttala sig. Exempel:
“This is a good step forward but we have to be cautiously optimistic; there is still
a lot of work to be done to bring about a true peace,” said Jean-Marc Flambert,
who promotes a number of hotels in Sri Lanka.103
[…]
British operators to Sri Lanka appeared to endorse this view.
“The likelihood of future stability is fantastic news for the country’s tourism
industry, which needs and deserves a lift. Sri Lanka remains a great-value
destination. We hope for a raft of demand now that the civil war appears to be at
an end” said Gwen Stephens Jones, product manager for Sri Lanka at specialist
Real Holidays. 104
Här får representanter för ett hotell resp. en resebyrå uttala sig om situationen i Sri Lanka, och
ge sina åsikter om en eventuell fred i landet. Här kan man också se hur aktörerna i artikeln ges
agens och framställs på ett sådant sätt att deras uttalanden ska få trovärdighet: aktörerna
benämns med både för- och efternamn, och deras titlar skrivs ut, trots att dessa inte är
relevanta för artikeln. Det här är ett sätt för journalisten att skapa instämmande i texten:
genom att ge aktörerna större trovärdighet, exempelvis genom titlar, hjälper deras uttalanden
till att få fram artikelns poäng. Inga röster från befolkningen i landet hörs trots att de i högre
grad påverkas av en ökad turism till landet. Det här kan dels bero på det Mohanty funnit i sin
tidigare forskning, att ”den andre” inte får uttala sig eftersom det i väst finns en bild av ”den
andre” som obildad och okunnig och därmed inte tillräckligt trovärdig.105 Men det kan också
bero på andra faktorer, som att befolkningen drar sig för att yttra sig av rädsla för att antingen
militär eller gerilla ska skada dem för att ha talat med media, eller att språkbarriärer hindrar
journalisten från att intervjua den lankesiska befolkningen.
103
Adrian Bridge – ”Sri Lanka: end of conflict could boost tourism” – The Daily Telegraph 2009-05-18
Adrian Bridge – ”Sri Lanka: end of conflict could boost tourism” – The Daily Telegraph 2009-05-18
105
Chandra Talpade Mohanty – Feminism Without Borders s.16
104
38
En artikel från mars 2009 handlar om hur regeringen mörkat siffror på civila offer och
berättar om omänskliga förhållanden för tamilska flyktingar. I den här artikeln hittar man
följande:
In Trincomalee, a sleepy tropical paradise town lined with bamboo-fenced
bungalows and coconut palms, there are mixed feelings about the end of the war,
but the strongest emotion, fear, is hidden behind the closed doors of its large
number of Tamil homes.106
Den tydligaste metaforen här är tropical paradise – en beskrivning som för med sig tydliga
bilder av sol, vita sandstränder, palmer. Trincomalee beskrivs först som ett tropiskt paradis
kantad av små hyddor och kokospalmer, men redan i samma mening skrivs det att många
tamiler känner skräck bakom sina stängda dörrar. Det tropiska paradis som beskrivs är hur
journalisten vill att läsaren ska uppfatta landet. Eftersom läsaren inte deltar i konflikten och
dämed är fysiskt säker kan denne uppleva landet Sri Lanka på ett annat sätt än befolkningen.
Den utomstående läsaren kan njuta av beskrivningen av landets natur och dess skönhet
samtidigt som han/hon kan läsa om kriget och förfasa sig över det. Detta är ett vanligt
fenomen inom den journalistiska diskursen, att journalisten i artiklarna försöker skapa en
känsla av relevans och verklighet, samtidigt som det inte går att komma ifrån att det föreligger
en distans mellan det beskrivna föremålet och läsaren. 107
Den här bilden hör till en artikel som berättar att kriget på Sri Lanka är över och att hopp har
väckts om att Sri Lanka återigen ska bli en turistort:
106
Dean Nelson – ”Sri Lanka's government deliberately concealed official casualty figures” – The Daily
Telegraph 2009-04-24
107
Wilhelm Kempf & Heikki Luostarinen - Journalism and the New World Order s. 58-59
39
108
I bildens bakgrund syns klarblå himmel, långa palmträd och en linje av lägre buskar/träd. Man
ser inte solen men om man tittar på skuggan som faller från båten ser man att det förmodligen
är stark sol. Man kan också se en vit sandstrand och på stranden ser vi en båt. Man kan inte se
havet men båten och stranden får betraktaren att tänka att havet inte kan vara alltför långt
borta. Det här är det som Drotner m.fl. beskriver som bilders metonymiska egenskaper: bilden
visar bara ett utsnitt av en helhet, men tillräckligt mycket visas i bilden för att man ska kunna
dra slutsatser om denna helhet.109 Båten ger också assocationer till ”den andre mannen”. Han
syns inte på bild men genom att båten med nätet finns med i bild föreställer man sig en man
som lever på det naturen har att bjuda, en enkel man som lever i harmoni med naturen. 110 Och
den här bilden, tillsammans med artikeln, skapar därmed en bild av ett land som har något
exotiskt att erbjuda den västerländske läsaren. Den här idylliska bilden förstärker den naiva
idén som artikeln framställer om att regeringens seger över LTTE innebär att landet nu är helt
och återställt. Och i och med detta att turismen nu är på uppgång igen. Den journalistiska
diskursen är här uppbyggd med metaforer på ett sådant sätt att läsaren kopplar stranden,
palmerna och den blå himlen med semester, och bilden skapar därför trovärdighet och får
läsaren att tro på det som står i artiklen.
Sri Lanka porträtteras också som ett exotiskt land genom att artiklarna visar skillnader i den
lankesiska och den västerländska kulturen. Ett exempel hitta vi i den här artikeln, där general
Jaggath Diaz får uttala sig om barnsoldater, eller mer specifikt flicksoldater:
108
Adrian Bridge – ”Sri Lanka: end of conflict could boost tourism” – The Daily Telegraph 18-05-09
Kirsten Drotner/Klaus Bruhn Jensen/Ib Pulsen/Kim Schroder - Medier och kultur s. 219
110
Fagerström/Nilsson - Genus, medier, masskultur s. 87-88
109
40
At Puthumatalan Lagoon, the edge of the no-fire zone, where thousands of
civilians escaped heavy fighting last month, Major-General Jaggath Dias,
General Officer Commanding of the 57th Division, said his men had been
fighting with girls.
He said some of those his men had captured had had their hair cut short to shame
them from trying to run away from the front line. 111
Diaz säger att flickorna under tvång klippts av håret och att skammen över att visa sig med
kort hår skulle vara så stark att flickorna hellre stannade kvar och dog vid fronten. Kort hår på
unga flickor är inte ett kulturellt tabu på Sri Lanka, däremot anses kort hår på vuxna kvinnor
som ett tabu.112 Men så som citatet samspelar med resten av artikeln leds läsaren till att dra
kopplingen att skammen över kort hår skulle vara så stor att flickorna hellre skulle välja
döden. Om man tittar på Faircloughs teori om metaforer kan man säga att artikelförfattaren
här använder sig av bilden av hur den typiske tredje världen-kvinnan ska vara. Att en tredje
världen-kvinna hellre väljer döden än skam är för den västerländske läsaren en välkänd
stereotyp och läsaren reflekterar därför inte över trovärdigheten i general Diaz citat. Att Diaz
dessutom i artikeln ges titeln ”general” förstärker trovärdigheten i uttalandet. Diaz används
här som språkrör för en västerländsk bild av hur en tredje världen-kvinna ska vara. Och
citatet, som genom att det uttalas av en general, ger trovärdighet till artikeln - en artikel som
återskapar en västerländsk syn på de kulturella normer som ska finnas i länder som Sri Lanka.
7.3 Den civila kvinnan/mannen
Ett annat tema jag lyfter fram ur artiklarna är hur civila representeras. Vi inleder med att titta
på hur kvinnorna representerats.
De civila kvinnorna porträtteras ofta som offer, och de kan vara olika sorters offer. Ett
exempel på hur kvinnor görs till offer finner man i en artikel som inleds med att beskriva hur
nittonåriga Vijaya med nöd och näppe undkommit med livet i behåll när en bomb briserat i
grannens trädgård. I den här artikeln hittar vi följande bild:
111
112
Dean Nelson – ”Tamil Tigers 'putting 11-year-old girls on the front line’” – The Daily Telegraph 2009-05-03
Winslow/Woost - Economy, Culture and Civil War in Sri Lanka s. 178
41
113
Vijaya and her injured son Vidushan
Bilden föreställer en mor med sitt skadade barn i famnen. Kvinnan ser väldigt ung ut och
hennes hår är flätat i två flätor, en frisyr som är typisk för yngre flickor och ofta är en del av
klädkoden i den lankesiska grundskolan. Av artikeln framgår att hon är 19 år gammal. Pojken
i hennes armar har den traditionella svarta bindin i pannan – en hinduisk sed som är till för att
skydda barnet mot onda andar. Moderns ögon ser trötta ut, något slutna. Pojken tittar bort.
Vinkeln som bilden är tagen ur är intressant, fotografen tittar ner på kvinnan och hon blickar
upp mot kameran, och upp på oss som betraktar bilden. Så trots att hon tittar in i kameran och
vi får ögonkontakt med henne gör vinkeln att hennes blick uppfattas som undergiven. Artikeln
beskriver hemska förhållanden på sjukhuset:
’There is no food in the shops and the shells have been coming down every day.
We don't know where they will land so we are just running here and there, trying
to find a bunker to take shelter,’ she said. ‘We went to the Vakarai hospital but
they don't have enough medicines there. Then the Red Cross brought us to
Batticola. My husband is still in Vakarai, but I don't know if he is safe.’114
Men inget av detta reflekteras i bilden. Istället kan man ana en säng i bakgrunden, renbäddad
med ljusa lakan. Så trots att artikeln handlar om undermåliga förhållanden är bilden ljus, lugn,
113
114
Peter Foster – ”Fears for refugees in Sri Lanka fighting” – The Daily Telegraph 2006-12-20
Peter Foster – ”Fears for refugees in Sri Lanka fighting” – The Daily Telegraph 2006-12-20
42
fridfull. Det här är den typiska bilden på ”den sörjande modern” eller ”den sörjande änkan”
som Sturfelt skriver om i Kvinnor och våld, den typiska bilden av kvinnor i krig – offer för
våldet men ändå fysiskt hela och oskadda. Den här bilden liknar dessutom till kompositionen
den arketypiska bilden av Madonnan och barnet. Under den brittiska eran anlände missionärer
till landet för att sprida kristendomen bland folket. Missionärerna hade en bild av tredje
världens folk som okunniga hedningar som hängav sig åt ”fel” religion och behövde upplysas.
115
Utifrån denna historiska kontext är det extra intressant att den här kvinnan, som med
tanken på bindin på sonens panna säkert är hindu och inte kristen, positioneras i denna typiskt
kristna pose. Den här bilden blir därmed inte bara ett uttryck för hur stereotyper om genus
återskapas, utan visar också hur olika maktkategorier (som kön, etnicitet, religion) verkar
tillsammans i skapandet av stereotyper kring människor i tredje världen.
Vijaya får kort berätta om sina upplevelser av bombningen, och hennes berättelse presenteras
med orden:
With reporters and aid workers barred from the conflict zone, first-hand accounts
from refugees like Vijaya are the only source of information about conditions.116
Journalisten påpekar att det här är den enda information som finns att tillgå eftersom
journalister och hjälparbetare inte får vistas i konfliktzonen. Vijaya benämns enbart med
förnamn när aktörer i övriga artiklar benämns med både för- och efternamn, ibland titel om
det finns någon. Hon ges alltså ingen större trovärdighet, och det här kan vara på grund av att
hon inte bara är en kvinna, utan att hon dessutom är en tredje världen-kvinna. För att ge
legitimitet till Vijayas uttalande får FNs talesman lite senare i artikeln uttrycka sig om det
befolkningen får genomlida, och säger i princip samma sak som Vijaya redan sagt. Samma
fenomen återkommer i artikeln som handlar om hur flickor och pojkar värvas av LTTE där en
man inom den militära ledningen får uttala sig om situationen. Detta kan tolkas som att den
västerländske bilden av ”den andre” är att de anses outbildade och okunniga117 och därför inte
tillräckligt trovärdiga i nyhetssammanhag – för nyheter ska ju vara baserat på fakta. Istället
verkar befolkningens egna berättelser snarare ses som ett exotiskt inslag, något som kryddar
storyn. Ur ett intersektionellt perspektiv är det här tecken på hur etnicitet och kön skapar
ojämlika maktförhållanden: eftersom Vijaya är kvinna och tillhör tredje världen bedöms hon,
115
Inger Marie Okkenhaug (red.) - Gender, race and religion : Nordic missions 1860-1940
David Blair – ”Sri Lanka accused of “war crime” over shelled hospital” - The Daily Telegraph 2009-05-12
117
Chandra Talpade Mohanty – Feminism Without Borders s. 16
116
43
i förhållande till den västerländske mannen som här representaras av en talesman för FN, som
mindre trovärdig.
Som kontrast till den här bilden har vi Bild 11:
118
Injured people at a makeshift field hospital in Mullivaikal: Sri Lanka has been accused of 'war crime' over
shelled hospital Photo: REUTERS
Det här är en bild som är ett stilbrott i jämförelse med bilder som den ovanstående – bilden av
den hela och oskadda kvinnan. Bilden hör till en artikel som handlar om regeringstruppernas
behandling av den tamilska befolkningen, och om en attack mot ett sjukhus där flera dött och
många fler skadats. I den här bilden ser vi två kvinnor ligga på marken, kvinnan i förgrunden
på något som ser ut som en madrass eller möjligtvis en trasig säng, och kvinnan i bakgrunden
ser ut att ligga direkt på stenplattorna på marken. De ligger bland en massa bråte och till synes
livlösa. Kvinnan i förgrunden har dammigt hår, ena armen ligger framför hennes ansikte,
täcker det delvis. Kvinnan i bakgrunden ligger på mage på ett hårt underlag, mellan hennes
ben ligger trasiga stenar och hennes hår ligger så att man inte kan se hennes ansikte. Det går
inte att avgöra om kvinnorna på bilden lever eller är döda. Bildtexten säger att det handlar om
”injured people” (skadade människor), men artikeln skriver att många dött och att marken
omkring sjukhuset är ”strewn with bodies”. Kvinnorna skulle mycket väl kunna vara döda, då
de ligger bland en massa skräp och ingen har brytt sig om att ens försöka städa upp kring
dem, eller flytta kvinnorna till en bekvämare plats, eller lägga dem i en bekvämare ställning.
Att det står ”injured” i bildtexten skulle kunna vara ett sätt att mjuka upp bilden, göra den lite
118
David Blair – ”Sri Lanka accused of “war crime” over shelled hospital” - The Daily Telegraph 2009-05-12
44
mindre hemsk för läsaren. För det skulle kunna vara lik som figurerar på bilden. Det är
tveksamt om en liknande bild på en västerländsk kvinna hade använts på detta sätt. Frågor om
kvinnans integritet och värdighet hade väckts och förmodligen hade inte denna bild
publicerats om det varit på en kvinna som levt i västvärlden. Som Sturfelt skriver i sin
forskning om bilder av kvinnor i krig censurerade tidningar bilder som kunde uppfattas som
stötande.119 Men eftersom kvinnorna på bilden ovan är tredje världenkvinnor är det tillräckligt
mycket distans mellan läsare och objekt för att bilden ska kunna publiceras. Ur ett
intersektionellt perspektiv ser vi här hur en kategori som etnictet påverkar hur en människa
bemöts, och att denna kategori, beroende på vem som tolkar den, kan bidra till
marginalisering av en indivd.
Men kvinnor representeras inte enbart som fysiskt utsatta offer i artiklarna. Den här rubriken
visar tydligt hur kvinnor på ett annat sätt representeras som underordnade männen:
Suicide bomber blasts Sri Lanka’s woman leader120
Den här rubriken är uppbyggd av två nyheter, dels nyheten om en självmordsbombare, men
också nyheten om att Sri Lankas kvinnliga ledare utsatts för ett atttentat. Den ”woman” som
åsyftas i rubriken är Sri Lankas (dåvarande) president, Chandrika Bandaranaike
Kumaratunga. Att journalisten anser det nödvändigt att påpeka att Sri Lanka har en kvinnlig
ledare beror på uppfattningen om tredje världen som ojämlikt och att kvinnor i dessa länder är
underordnade männen. Att ett sådant land skulle ha en kvinnlig president är svårt att föreställa
sig och blir också det en intressant och lockande rubrik.
Hur representeras då de civila männen? De civila männen förekommer väldigt sällan i
artiklarna, däremot är de manliga soldaterna en aktör som förekommer väldigt ofta, och dessa
framställs ofta som hjältarna i konflikten. Men jag återkommer till detta senare i analysen. Det
finns inte så många konkreta exempel på hur den civila mannen representeras. Det läggs
ingen särskild vikt vid männens könstillhörighet på samma sätt som det läggs fokus på
kvinnornas kön, och därför går det inte att ge tydliga exempel på detta. De civila män som
förekommer i artiklarna är främst utländska hjälparbetare som uttalar sig om händelserna som
119
Eva Österberg & Marie Lindstedt Cronberg (red.) – Kvinnor och våld (Del 2, kapitel 6: Lina Sturfelt – Den
andras lidande) s. 227
120
Jason Burke – ”Suicide bomber blasts Sri Lanka’s woman leader” – The Guardian 1999-12-29
45
artiklarna tar upp. De lankesiska civila männen nämns enbart i förbifarten, exempelvis när det
talas om dödsoffer.
Här ser vi en en bild på civila män som firar krigets slut:
121
Sri Lankans celebrate in the capital city Colombo after it was announced that Velupillai Prabhakaran, the leader
of Sri Lanka's Tamil Tigers, has been shot dead.
I den här bilden ser vi tuk-tuks, eller three-wheels – lankesiska taxi-bilar. Män hänger ut
genom de öppna sidorna, viftar segervisst med den lankesiska flaggan. Mannen (eller kanske
pojken?) i förgrunden ser ut att vråla eller skrika något till någon i filen bredvid. Hans kropp
är spänd och aktiv. Männen i bakgrunden ler, men det är inga blyga leenden, att de håller upp
armarna och tittar in i kameran visar att de gör segergesten för kameran – de interagerar med
fotografen. Männen i bilden är dessutom aktiva; de hänger ut genom bilarna, viftar med
flaggor, vrålar. Vrålet visar också på en viss agressivitet, ett attribut som tillskrivs som typiskt
för män. Det här är den arketypiska bilden av en segerviss man
- en bild som ofta
förekommer i sportsammanhang; den vrålande mannen, viftande sitt lags färger. Det finns
inga bilder på hur kvinnor firar segern. Det går därför inte att säga om kvinnor firar på samma
sätt eller inte, men det som går att säga är att bilden representerar en stereotyp om män och
mannens sätt att fira en seger.
De här bilderna jag tittat på visar alltså hur den krigsjournalistiska diskursen fokuserar på att
återskapa de diskursiva praktikerna kring genusordning och binära oppositioner: mannen som
stark, aggressiv, aktiv och kvinnan som svag, vän, passiv.
121
”Sri Lankan president announces 'complete defeat' of Tamil Tigers” - The Daily Telegraph 2009-05-19
46
7.4 Den kvinnliga soldaten som offer
Flera av artiklarna tar upp ämnet barnsoldater. Det handlar alltså om barn som rekryteras av
LTTE för att bli soldater och strida vid fronten. Artiklarnas fokus ligger inte främst på ålder
och att det rör sig om barn, istället läggs fokus på att det är flickor som blivit soldater. Så det
är deras kön som är den mest definierande kategorin.
Rubriken till en artikel heter.
Tamil Tigers 'putting 11-year-old girls on the front line'122
Här skriver artikelförfattaren ut ordet “girls” som om det är värre att de elvaåriga barnen är
flickor än om det hade varit elvaåriga pojkar. Här sätter journalisterna alltså upp en premiss
för hur resten av artikeln ska tolkas: genom att journalisten använder ordet ”girls” ger
rubriken bilden av att det är barnsoldaternas egenskap av att tillhöra det kvinnliga könet som
är det viktigaste i den här nyheten. Och därmed skapas bilden av flickor som svagare än
pojkar. För trots att flickor och pojkar i den här åldern är väldigt lika rent fysiskt – det är
snarare så att flickor är längre och starkare än pojkar i den här åldern – värderas flickor här
som ömtåligare än pojkar. Av artikeln framgår att även pojkar i samma åldersgrupp värvas av
tigrarna, men ingen av de som får komma till tals i artiklarna ondgör sig över dessa pojkars
öden.
I en artikel från januari 2005 skrivs det om tre unga flickor som rekryterats av LTTE:
The three, all girls, were aged 11, 12 and 15, said Mr Chaiban. He did not say
whether they were recruited to fight in rebel ranks or to work in the guerrilla
camps.123
Vidare skriver artikeln:
122
123
Dean Nelson – ”Tamil Tigers 'putting 11-year-old girls on the front line’” – The Daily Telegraph 2009-05-03
Randeep Ramesh – “Tamil Tigers are accused of recruiting children from camps” – The Guardian 2005-01-
14
47
Officials said it was notable that the three latest child recruits were girls. More
than 3,700 female Tamil Tigers have died in the fighting that began in 1983.124
Orden man ska titta närmare på här är: ”Officials said it was notable…” Man får inte veta
vilka dessa ”officials” är eller varför det är ”notable” (anmärkningsvärt) att rekryterna var
flickor. Men ordet ”officials” ger legitimitet till uttalandet om att det är ”notable” att unga
flickor rekryterats. Dessa oidentifierade, och egentligen irrelevanta officials ges agens och de
görs till språkrör som ska styrka det som skrivs i artikeln; nämligen att det är anmärkningsvärt
att flickor görs till soldater. Strax efter ovanstående citat kommer siffror på hur många
kvinnliga soldater som dött i kriget, detta för att läsaren ska göra kopplingen att de flickor
som rekryterats förmodligen kommer gå samma öde till mötes. Genom att jämföra kvinnor
och barnsoldater så här görs kopplingen att flickor = kvinnor. De här barnsoldaterna jämställs
alltså med vuxna soldater, eller mer specifikt vuxna, kvinnliga soldater, och snarare än ålder
som borde vara det relevanta när det talas om barnsoldater, blir könstillhörigheten det
viktigaste. I samma artikel skrivs det även att det varje månad rekryteras mer än hundra
barnsoldater:
The fighting has claimed more than 60,000 lives, and there was widespread relief
when a Norwegian-brokered ceasefire was signed in 2002. [...] Human-rights
groups have recently accused the rebels of continuing to enlist boys and girls at a
rate of more than 100 a month in violation of promises given when a peace
accord with the government was signed two years ago.125
Genom att enbart nämna de tre flickorna och sätta pojkarna i skymundan, och samtidigt
poängtera att 3700 kvinnliga soldater dött i kriget menar journalisten att kvinnlig närvaro i
krig är ovanligt samtidigt som artikeln ger sken av att mannens roll är självklar och naturlig.
Resultatet kan tolkas som att den journalistiska diskursen här
på en och samma gång
marginaliserar både kvinnorna och männen. Det skapas en bild av flickorna som offer medan
pojkarna, som i allra högsta grad också är offer, sätts i skymundan och glöms bort.
En artikel från december 2006 handlar om ett sjukhus dit flyktingar flytt undan bomber och
skottlossningar. I slutet av artikeln finns en ”faktaruta” där följande står:
124
125
Randeep Ramesh – “Tamil Tigers are accused of recruiting children from camps” – The Guardian 2005-01-14
Ibid.
48
Tamil Tiger rebels kidnapped 24 Tamil teenagers, mostly girls, while they were
attending class ahead of annual examinations, the Sri Lankan military said
Tuesday. 126
Jag visade tidigare i analysen av hur etnicitet används i artiklarna för att kategorisera
människor, och ordet ”tamil” används på samma sätt även här. De kidnappade tonåringarna
blir kategoriserade som ”tamil” och ”girls”, och det här är ett sätt för artikelförfattaren att
förenkla nyheten genom att kategorisera dess aktörer, så att läsaren lättare ska ta till sig
nyheten (berättelsen) som presenteras. Ur ett intersektionellt perspektiv kan man se att
maktkategorin ”ålder” här samverkar med maktkategorin ”genus” – det är inte bara hemskt att
soldaterna är barn, det är hemskt att soldaterna är både barn och flickor. Och genom att
särskilt nämna att barnsoldaterna är flickor görs det kvinnliga könet till den svagare delen av
dikotomin ”kvinna(flicka)/man(pojke)”.
Ännu en artikel handlar om hur LTTE anklagas för att använda sig av barnsoldater. Till den
här artikeln hör följande bild127:
A young displaced Tamil girl looks on as David Miliband and his French counterpart Bernard Kouchner arrive
in northern Sri Lanka recently.
I bakgrunden anar man några barn, kanske pojkar av kläderna och de kortklippta frisyrerna att
döma, men det går inte att säga säkert. I förgrunden ser vi en ung flicka med en stridslysten,
eller ilsken uppsyn. Håret är uppsatt i två slarviga tofsar och den svarta bindin i pannan är
halvt utsmetad. Flickan tittar inte in i kameran utan blickar istället bort mot något och man
126
127
Peter Foster – ”Fears for refugees in Sri Lanka fighting” – The Daily Telegraph 2006-12-20
Dean Nelson – ”Tamil Tigers 'putting 11-year-old girls on the front line’” – The Daily Telegraph 2009-05-03
49
börjar föreställa sig vad det är hon tittar på med så ilsken blick. Hennes blick är också riktad
något uppåt, huvudet hålls högt och hon ger intryck av att vara tuff, stolt, ilsken. Av artikeln
kan vi dra slutsatsen att hon tidigare varit barnsoldat men att hon nu tagits bort från fronten
och sitter i rehabiliteringsläger. Bildtexten tar udden av bilden. Ordet ”displaced”
(omlokaliserad eller förflyttad) för tankarna till att flickan är vilse, rädd, sårbar, men detta går
inte ihop med det uttryck av bestämdhet och styrka som flickan uppvisar. Den västerländska
bilden av unga, flickor från u-länder är att de är undergivna, och artikeln handlar om tamiler i
flyktingläger, om misär och olycka. En bild på en stark, ung, tamilsk flicka blir ett
diskursbrott; bilden går inte ihop med artikeln och därför måste bilden mjukas upp med hjälp
av bildtexten. Artikeln nämner heller inget om varken Miliband och Kouchner, två namn som
nämns i bildtexten. Så man kan fråga sig varför de helt malplacerat nämns i samband med
bilden. Barnet benämns här ”Tamil girl” istället för med namn, och precis som i det tidigare
exemplet blir även hon en anonym schablon av en människa, uppbyggd enbart av
kategorierna etnicitet och kön.
En artikel handlar om Niromi de Soyza, en före detta LTTE-soldat som i en lång, beskrivande
text berättar om händelser strax före, under och efter tiden då hon levde som soldat. Den här
artikeln är, till skillnad från övriga artiklar om inbördeskriget som oftast är korta och
uppbyggda enligt ett väldigt tydligt krigsjournalistiskt mönter, medan den här artiklen är
väldigt lång och subjektiv och uppbyggd mer som en novell än en krigsjournalistisk artikel.
Och allt berättas ur de Soyzsas perspektiv. Rubriken lyder:
Life as a female Tamil Tiger guerilla relived by one of first female soldiers128
Ordet “female” används två gånger i den här rubriken – ännu ett exempel på hur kvinnliga
soldaters könstillhörgihet ständigt påpekas. Genom att använda ordet ”female” skapar
journalisten två kategorier av soldater: kvinnliga och manliga. Och orden “Life as a female
Tamil Tiger” säger att livet som kvinnlig soldat skiljer sig från det liv de manliga soldaterna
lever. Men om man läser artikeln framkommer inget som tyder på att det skulle finnas några
skillnader i tillvaron för manliga respektive kvinnliga soldater, bara att kvinnor och män
tränades var för sig i olika träningsläger. I artikelns ingress står faktiskt det att kvinnor och
män stred sida vid sida, och till och med att det var fler kvinnor än män vid just detta tillfälle:
128
”Life as a female Tamil Tiger guerilla relived by one of first female soldiers” – The Daily Telegraph 2009-05-
08
50
There had been 22 of us that morning – nine boys and 13 girls, aged between 15
and 26 (I was 17). Now, four of my comrades were missing, two were wounded.
Ten were dead.129
Artikeln förklarar inte vari skillnaden mellan kvinnliga och manliga soldater ligger, däremot
förmedlar artikeln en bild av hur en kvinna bör, eller inte bör vara. Vi fortsätter att titta på
samma artikel och hur artikeln skapar bilden av hur en kvinna bör vara. I nedanstående
exempel läggs värderingar på hur en tonårig flicka inte ska vara:
News of our arrival spread quickly, and a curious crowd assembled along the
sides of the lane. Most had never seen female Tigers before. An old woman flung
her bony arms around me: 'Ayyo, my poor child! Wouldn't your mother's heart
break if she saw you like this?' I didn't realize then how I must have looked – a
starved teenage girl with torn clothes, caked in blood, barefoot and carrying an
automatic rifle. 130
I slutet av artikeln
gör
Soyza avbön och skyller sina
val
på ”blind idealism” och
”oförståndigt tonårsbeteende”. Så här beskriver hon tiden då hon beslutade sig för att gå med
LTTE:
The more I listened to the militants, the more I sympathized with the idea of an
armed struggle, the more it seemed like the only response. There had never been
any military connections in my family but I felt that if we were going to be killed
or driven from our homes, then shouldn't we at least put up a fight? 131
Så här kände hon då hon bestämde sig för att hoppa av LTTE:
After five months in the jungle, I contracted malaria; many others were ill with
dysentery and typhoid.
[…]
I felt broken, physically and emotionally, constantly
129
”Life as a female Tamil Tiger guerilla relived by one of first female soldiers” – The Daily Telegraph
Telegraph 2009-05-08
130
”Life as a female Tamil Tiger guerilla relived by one of first female soldiers” – The Daily Telegraph
Telegraph 2009-05-08
131
”Life as a female Tamil Tiger guerilla relived by one of first female soldiers” – The Daily Telegraph
Telegraph 2009-05-08
51
questioning the purpose of a war that could clearly never be won. I had believed
the militant propaganda, convinced that Tamil Eelam could be achieved within a
year or two, but it was now clear that an armed conflict would resolve nothing.
'You are free to go home any time,' Thileepan had told me. It was time to walk
away while I still could.132
Och så här reflekterar hon över sina val och sitt liv nu:
Looking back, I recognize the elements of reckless, selfish teenage rebellion in my
behavior. Naively, I had not anticipated how much my family would suffer as a
consequence of my actions, and for that, above all else, I am deeply sorry. To this
day, my parents have never asked me about my time as a guerrilla. As a mother
myself, I understand why: that they must somehow have felt that they had failed in
their duty as parents. I hope that my own children will grow up with firm, positive
views, but without the blind idealism I had all those years ago. I will try to teach
them tolerance and empathy, that the end doesn't always justify the means, and
that violence always breeds more violence. I learnt that lesson the hard way.
Sadly, I don't think Sri Lanka has learnt it at all. 133
De Soyza ursäktar sina högst medvetna och aktiva val genom att rubricera dem som
”tonårsbeteende”, och att det är först nu när hon blivit mor som hon förstår vidden av sina val,
och att hon nu förstår att hennes beslut sårade familjen. De Soyza skriver att hon insett att
våld inte löser problem och genom detta uttalande gör hon sig själv till en kvinna som passar
in i mallen som Elshtain benämner ”Beautiful Soul” – kvinnan som vän pacifist. 134 Detta
ursäktande av sina handlingar framställer Niromi de Soyza som mer kvinnlig och därmed
också mer mänsklig. Istället för att bli en inblick i en kvinnlig LTTE-soldats liv, som rubriken
utlovar, blir det snarare en lektion i hur felaktiga de militära kvinnorna är. Sammanfattningen
av artikeln är att de Soyza insett att det är ett förkastligt leverne, att våld och mördande inte är
ett liv för en kvinna och att hon är glad att hon lämnat det livet bakom sig nu. Hon skyller
dessutom sitt beslut att gå med i LTTE som något orsakat av ”omdömeslöst tonårsbeteende”
och får sig själv att framstå som något slags viljelöst offer. Detta är något som är vanligt i
132
”Life as a female Tamil Tiger guerilla relived by one of first female soldiers” – The Daily Telegraph
Telegraph 2009-05-08
133
”Life as a female Tamil Tiger guerilla relived by one of first female soldiers” – The Daily Telegraph
Telegraph 2009-05-08
134
Jean Bethke Elshtain – Women and War s. 6
52
representationen av kvinnor i krig, vilket man kan se i Dubravka Zarkovs forskning där hon
skriver om hur media gärna ville porträttera kvinnorna i det jugoslaviska kriget som antingen
rabiata harpyor, eller som viljelösa, hjärntvättade marionetter.135
Den här artikeln är på många sätt uppbyggd som en novell: Artikeln är skriven som att det är
kvinnan själv som skrivit den, men eftersom det inte står angivet vem som är artikelförfattare
kan man inte veta säkert om det är en artikel av Niromi de Soyza eller om någon annan
sammanfattat, och eventuellt dramatiserat, hennes berättelse. Det är heller ingen bild på
Niromi de Soyza som följer med artikeln, utan en bild på tre, anonyma flickor som är klädda i
militär uniform. Artikeln har också en tydlig dramaturgi och flera partier är dramatiserade
med metaforer och beskrivningar. Den är berättad ur ett tydligt subjektivt perspektiv och ett
sätt att tolka dess budskap är att det går att finna ett moraliserande kring hur kvinnor bör eller
inte bör vara. I Zarkovs forskning om det jugoslaviska kriget fann hon hur media gjorde
berättelser av kriget, och den här artikeln om Niromi de Soyza är ett tydligt exempel på detta.
7.5 Den kvinnliga soldaten som förövare
De kvinnliga soldaterna framställs alltså ofta som offer, men parallellt existerar en annan bild:
den kvinnliga soldaten som förövare.
En av artiklarna handlar om en rad olika attacker genomförda både av regeringen och LTTE.
Det konstateras att båda sidor lidit förluster. Rubriken till denna artikel lyder:
Woman Suicide Bomber Kills Dozens in Sri Lanka136
Det konstateras i rubriken att det är en kvinna som utfört dådet, men artikeln nämner inget om
att egenskapen av att vara kvinna skulle ha något särskilt med bombningen att göra.
Författaren använder ordet ”woman” i rubriken för att skapa en känsla av att just en kvinnlig
bombare är något ovanligt och därför intressant att läsa om. Som Ekecrantz/Olsson skriver i
sin bok Mellan makt och marknad finns det en ekonomisk aspekt på journalistiken, och denna
ekonomiska aspekt färgar det som skrivs i artiklarna.137 En slagkraftig rubrik är en rubrik som
135
Dubravka Zarkov – The Body of War: media, ethnicity, and gender in the break-up of Yugoslavia
Jeremy Page – ”Female Tamil Tiger bomber kills 28 after hiding among civilians fleeing war” – The
Independent 2006-04-27
137
Ekecrantz/Olsson - Mellan makt och marknad. s.14
136
53
utlovar att läsaren ska få ta del av något ovanligt och spännande i artikeln och eftersom
kvinnliga självmordsbombare bryter mot diskursen om hur en kvinna, och i synnerhet en
tredje världen-kvinna ska vara, blir detta en intressant nyhet. Artikeln behandlar knappt ämnet
om självmordsdådet, istället tas andra aspekter av kriget upp, i lika stor eller större
utsträckning. Exempelvis tar artikeln upp att regeringssoldater hävdar att LTTE använt civila
som mänskliga sköldar:
The military has accused the rebels of holding the civilians as human shields,
while the rebels - fighting since 1983 for a separate state for the ethnic Tamil
minority - have accused the government of indiscriminate shelling, leading to
civilian casualties.138
Här skulle man kunna dra slutsatsen att den journalistiska diskursen och tidningarnas
ekonomiska logik lett till att man lyfter fram en kvinnlig självmordsbombare i rubriken
trots att det är mer chockerande och därför en större publikdragare än en rubrik om hur
civila används som mänskliga sköldar. En annan artikel handlar om en
självmordsbombning som i juli 2004 hotade att upplösa vapenstilleståndet som dittills
varat i två år. Detta står i början av artikeln:
Police said the female bomber detonated explosives strapped to her body as she
was about to be searched at a police station.139
Återigen används ordet “female” där det inte är relevant att användas. Det hade räckt med att
skriva: ”Police said the bomber detonated explosives strapped to her body as she was…”. Det
här är ett bra exempel på hur ett till synes oskyldigt ordval vinklar meningens innebörd. Ordet
she (hon) visar att det rör sig om en kvinna utan att fokusera på bombarens kön, men istället
för att nöja sig med enbart she använder man även ordet female. Detta för att verkligen
poängtera att bombaren är en kvinna och genom detta exotifiera kvinnliga bombare. Inget i
resten av artikeln har med bombarens könstillhörighet att göra. Återigen ser vi hur ordet
”female” överrepresenteras i samband med ordet ”självmordsbombare”.
138
Jeremy Page – ”Female Tamil Tiger bomber kills 28 after hiding among civilians fleeing war” – The
Independent 2006-04-27
139
Peter Foster – ”Sri Lankan peace is threatened by suicide bombing” – The Daily Telegraph 2004-07-08
54
Av de tjugoen artiklar som analyserats handlar sju om självmordsbombare. I sex av dessa
artiklar poängteras självmordsbombarnas könstillhörighet. I en artikel finner jag det enda
exempel ur dessa artiklar där det är motiverat att nämna kön då soldaten utgett sig för att vara
gravid men i själva verket dolt sprängladdningar under kläderna:
A ’Black Tiger’ female suicide bomber, pretending to be pregnant, was said to
have been responsible for the attack.140
Men även här hade ordet “female” kunnat utelämnas, då bombaren benämns som ”she” vid
flera tillfällen. Dessutom står det att bombaren utgett sig för att vara gravid, och rent logiskt
borde det då röra sig om en kvinna då det hade varit märkligt om det varit en man som låtsats
vara gravid. Snarare hade det varit mer skäl att skriva ut könstillhörighet om det hade handlat
om en man som klätt ut sig. Det här är alltså det enda exempel där det varit någorlunda
befogat att nämna bombarens könstillhörighet, men även här är relevansen tveksam.
Som jag skrev under rubriken ”Kritisk diskursanalys” måste man, när man analyserar
diskurser, titta på de ord som utelämnas för att få en bild av helheten. Och precis som i fallet
med de civila männen nämns orden “man”, “manlig” eller motsvarande sällan eller aldrig när
det handlar om manliga soldater. Ett exempel på hur dessa ord inte nämns hittar vi i en artikel
som handlar om en självmordsbombning, och mot slutet av artikeln ges en väldigt kort,
historisk överblick.
The LTTE was the first terrorist organization to routinely use suicide bombing
against its enemies. The first attack was carried out in July 1987 against a Sri
Lankan army base.141
Om man undersöker vem som faktikst utförde attentatet visar det sig vara en man. 142 Men
artikelförfattaren skriver inte ”by a male bomber” eftersom det tas för givet att det var en man
som utförde attentatet. Genom att skriva så blir mannen som soldat någonting självklart,
medan kvinnan som soldat motsatsen, alltså något inte lika självklart. Detta sker ofta i de
140
Jeremy Page – ”Female Tamil Tiger bomber kills 28 after hiding among civilians fleeing war” – The Times
2006-04-27
141
Peter Foster – ”Sri Lankan peace is threatened by suicide bombing” – The Daily Telegraph 2004-07-08
142
http://en.wikipedia.org/wiki/LTTE_Black_Tiger
55
artiklar jag undersökt, både när det talas om civila och soldater och journalisterna skapar
således bilden av mannen som det naturliga inslaget i krig.
De kvinnliga soldaterna kategoriseras alltså utifrån sin könstillhörighet på ett annat sätt än
män görs. Genom att skriva ut ordet ”female” när det skrivs om självmordsbombare väcker
journalisten vissa associationer hos läsaren och därmed färgas hur artikeln blir läst –
självmordsdådet blir plötsligt hemskare och mer chockerande än om det varit en man. De
kvinnliga självmordsbombarna benämns också som ”tamiler” och kategorieras utifrån både
kön och etnicitet. Man ser alltså hur de binära oppositionerna manligt-kvinnligt där mannen
sätts som den starkare halvan av paret, återskapas i de här artiklarna. Men det är främst i
intersektionen kvinna-tamil som man tydligast ser maktförhållandena: det är inte bara
kvinnorr, utan tamilska kvinnor som artiklarna framställer som onaturliga förövare.
7.6 Soldaterna i bilder
Genom att titta på hur de manliga soldaterna representeras kan man också se hur de kvinnliga
soldaterna representeras; vilka sidor av de manliga soldaterna lyfts fram som inte lyfts fram
när det gäller de kvinnliga? Det är i jämförelsen mellan hur manliga och kvinnliga soldater
framställs som bilden av hur de kvinnliga soldaterna representeras blir som tydligast.
I det empiriska materialet hittar man två bilder där man ser soldater bära ett litet barn
respektive en gammal kvinna i sina armar. Vi börjar med att titta på bilden på soldaten och
barnet.
56
143
Sri Lankan soldier carrying a child inside the war zone near Mullaittivu
I bakgrunden syns ett tjockt, mörkt rökmoln. En palm kan anas genom den tjocka röken.
Molnet upplevs som hotfullt. Sönderbombade eller sönderbrända fordon syns till höger och
vänster i bilden, och marken är mörk, på vissa ställen svart, av aska. Till vänster, något dolda
bakom ett av fordonen syns några soldater. I mitten av bilden ser man en manlig soldat
bärandes på ett litet barn i sina armar. Soldaten är aktiv, han bär ett barn, eller snarare: han
räddar ett barn. Men frågan är vems barnet är, varifrån det kommer, och vart är soldaten på
väg med det? Det syns inga tecken på människor i bilden, förutom soldaterna och barnet. Var
är barnets familj? Jag funderar också på hur barnets kläder kan se så rena ut när miljön i
bilden är så mörk, svart, sotig. De här frågorna får mig att börja fundera kring huruvida bilden
är arrangerad eller inte, men det går inte att säga säkert. Den här bilden liknar väldigt mycket
den välkända bilden av ”hjälten” som Jean Bethke Elshtain skriver om: mannen som
räddaren, bärande på det hjälplösa offret.144 Artikeln som hör till bilden handlar om hur
regeringen mörkat med siffror på civila dödsoffer, men bilden visar ändå en singalesisk soldat
som bär ett barn och bildtexten lyder: ”Sri Lankan soldier carrying a child inside the war zone
near Mullaittivu”. Så trots att artikeln skriver om regeringstruppens krigsförbrytelser visar
bilden ändå soldaten som hjälte. Här motverkar alltså bilden artikeltexten och trots att
regeringen utmålas som skurken så får de singalesiska soldaterna ändå behålla sin hjälteroll.
143
Dean Nelson – ”Sri Lanka's government deliberately concealed official casualty figures” – The Daily
Telegraph 2009-04-24
144
Jean Bethke Elshtain – Women and War s. 11-13
57
145
Soldiers helping a Tamil civillian escape to safety in a government-held area in the Wanni region
I bakgrunden på den här bilden ser man några fordon och en mindre folkklunga som står
under något slags tak. Till vänster i förgrunden står ett barn och tittar mot fotografen. I
förgrunden ser man också tre manliga soldater i militärkläder. En av soldaterna bär en
gammal kvinna i sina armar. Den gamla kvinnan ser besvärad ut och verkar inte vilja släppa
taget om käppen hon håller i sin hand, trots att en av soldaterna ser ut att försöka få henne att
släppa det. Soldaterna är aktiva i den här bilden, och den gamla kvinnan passiv. Artikeln till
den här bilden berättar om hur den tamilska befolkningen flytt sina hem och nu bor i
förläggningar i olika delar av landet. Men trots att det är regeringssoldater som sprängt deras
hem framställs samma soldater som den tamilska befolkningens räddare. Bildtexten lyder:
“Soldiers helping a Tamil civillian escape to safety in a government-held area in the Wanni
region”. Frågan är huruvida kvinnan på bilden verkligen var i behov att bli buren på det här
viset av soldaterna eller om det är poserat för kameran. Bildtexten säger att soldaterna hjälper
henne fly, men det är inget i bilden som skvallrar om någon överhängande fara, något behov
av en flykt eller säkerhet. Vart är soldaterna på väg med henne? Och i bakgrunden kan man
ana en mindre folkhop, säkerligen hade någon av dem kunnat hjälpa kvinnan om hon
verkligen behövt bäras. Genom att skriva ”tamil civilian” representeras den singalesiska
soldaten också här som hjälten som beskyddar och räddar det oskyldiga, tamilska folket.
145
Dean Nelson - ”Fears grow for civilians trapped in Sri Lanka battle” – The Daily Telegraph 2009-02-14
58
Det är inte bara singalesiska soldater, utan singalesiska manliga soldater som görs till hjältar
på det här viset. Att dessa män fotograferats så här är en representation av den typiska bilden
av ”the Just Warrior” som Jean Bethke Elshtain skriver om i Women and War. Och som i
Elshtains exempel där protagonisten i filmen An Officer and a Gentleman bär iväg med ”sin
kvinna” bär även dessa soldater iväg med ”sina hjälplösa”. Det här speglar och återskapar de
diskurser om manligt och kvinnligt som finns i samhället journalisten verkar i – alltså visas de
här soldaterna utifrån ett västerländskt perspektiv, och det är den västerländska bilden av
hjälten som porträtteras i bilderna. Den gamla kvinnan som ”räddas” benämns också som
”tamil civilian” i bildtexten, och soldaterna blir därmed singalesiska och bilden av den
singalesiska soldaten som hjälte cementeras ytterligare.
Följande bild är en del av en bildserie på tolv bilder som släpptes av den lankesiska
regeringen och trycktes i the Daily Telegraph. Bilderna föreställer regeringssoldater i olika
träningssituationer.
146
President Mahinda Rajapaksa's government launched a general offensive against the Liberation Tigers of Tamil
Eelam last year after the collapse of an earlier peace agreement
I bakgrunden syns två soldater, de har på sig stora ryggsäckar. Av bladen och grenarna att
döma drar jag slutsatsen att de är på marsch i en skog eller i en djungel. I förgrunden syns en
manlig soldat som håller i ett vapen, skott hänger över hans arm och axel. Han kisar ut mot
något till vänster i bild och med tanke på till hur han håller sitt vapen och de kisande ögonen
kan man ledas till att tro att han fått syn på något misstänkt där ute till vänster. Men det är inte
146
”In pictures: Tamil Tigers face the Sri Lankan army in rebel capital” – The Daily Telegraph
59
säkert om soldaten verkligen ser något eller om han bara poserar för att fotografen ska få till
en bra bild. Soldatens ställning är aktiv, han ser ut att vara redo, spänd, alert.
147
Batticaloa, 2004: The head of the eastern faction of the Tamil Tiger rebels, Vinayagamoorthi Muralitharan, or
Colonel Karuna, led a split from the LTTE, taking 6,000 fighters with him. Photograph: Julia Drapkin/AP
Den här bilden är del av en annan bildserie, och visar beväpnade män, med vapen i sina
händer. Männen som står på rad i bakgrunden håller slappt och oengagerat i sina vapen, och
det ser väldigt osmidigt och onaturligt ut att hålla vapnen så där i händerna, istället för att bära
dem kring axeln i remmen. I förgrunden, till höger, ser vi en man i kamouflagemönstrade
kläder, och bildtexten säger att han är ledare för LTTEs östbaserade militärfraktion. Mannen
står med armarna i kors och blickar ut mot något som inte syns i bild. Männen i bakgrunden
verkar också titta på detta något som inte syns. På den kamouflageklädda mannens höft
hänger ett vapen ur ett hölster. Bilden är tagen ur grodperspektiv, och vi som läsare tittar
därmed upp på mannen (och männen bakom honom) ur ett underlägset perspektiv. Mannen
framstår som stor, stark, bestämd.
I följande bild poserar LTTEs ledare Velupillai Prabhakaran tillsammans med beväpnade
vakter:
147
”Sri Lanka: 25 years of civil war” – The Guardian
60
148
Sri Lanka, 1987: The LTTE leader, Velupillai Prabhakaran, sits flanked by two Indian guards below a picture of
Ché Guevera Photograph
De tre männen är alla klädda i uniform. I bakgrunden syns en bild på Che Guevara, ledare för
en annan gerilla i ett annat krig och en man som av många anses vara en hjälte. Kanske ska
den här bilden på Che Guevara symbolisera hur Prabhakaran ser sig själv. Prabhakaran tittar
rakt in i kameran och händerna ligger avslappnade på bordet. Soldaterna bakom honom håller
vapnen i sina händer, som om de vore redo att skjuta när som helst, trots att de befinner sig i
en icke hotfull situation. Poserna ser arrangerade ut. De två stående männen uppges av
bildtexten vara ”guards” och är förmodligen Prabhakarans livvakter. De framstår som aktiva i
och med att de håller i sina vapen.
Som kontrast till dessa bilder på manliga soldater har vi följande bild på fem kvinnliga
soldater:
148
”Sri Lanka: 25 years of civil war” – The Guardian
61
149
Thamilaval, 1995: Women soldiers fighting for the LTTE. Photograph: Profile Press /Rex Features
I förgrunden syns fem kvinnor klädda i militäruniform och något slags västar. Jag anar att
kvinnorna är kortklippta under sina kepsar. Man ser (knappt) ett gevär hänga från axeln på
kvinnan till höger, och man kan ana ännu ett gevär på kvinnan bredvid henne, för kolven
sticker upp från bakom henne. Bildtexten förklarar att det här är en bild på kvinnliga LTTEsoldater. Kvinnorna ler, skrattar eller försöker hålla sig för skratt. Att de försöker hålla sig för
skratt får dessa kvinnor att framstå som lite blyga, och kvinnan i mitten ser dessutom ut att
försöka gömma sig bakom sin keps. Fotografen hade kunnat be kvinnorna att posera likt de
manliga soldaterna poserar, med allvarliga eller neutrala miner och med vapnen i hand, men
istället har är det denna bild som tagits och använts. Kvinnorna framstår som avslappnade,
vapnen hänger passivt på deras kroppar istället för att aktivt bäras, de ler. Kvinnorna framstår
varken som soldater eller hotfulla.
149
”Sri Lanka: 25 years of civil war” – The Guardian
62
I den långa artikeln om Niromi de Soyza finns följande bild150:
Thousands of Tamil Tigers have died since the guerillas took up their armed struggle for an autonomous Tamil
homeland in the 1970s
Bilden visar flera barn i kamouflagemönstrade kläder. Barnen är kortklippta och vid en första
anblick kan det vara svårt att avgöra om det är pojkar eller flickor, men av kontexten och
genom att titta lite närmare på barnens ansikten ser man att det är flickor. Tre flickor syns
tydligt i förgrunden och man kan se ytterligare tre flickor i bakgrunden. En av flickorna i
förgrunden har granatkastarpatroner på ryggen, hon visas i samband med vapen, men hon bär
inte sitt vapen aktivt i händerna, utan vapnet hänger från hennes kropp. Flickan längst till
vänster har händerna knäppta över varandra, och det kan tolkas som nervositet, rastlöshet,
osäkerhet. De tre flickorna i förgrunden vänder sig om mot fotografen. Att ha ryggen vänd
mot någon är en försvarslös position och när vi tittar på bilden är det som att flickorna blickar
bak mot oss. Men samtidigt tittar flickorna rätt in i kameran. Att flickorna i bilden tittar in i
kameran kan tolkas som djärvt, utmanande, okvinnligt. Det här är ett exempel på bildens
mångtydighet, som Kristen Drotner m.fl. skriver om i Medier och kultur: Samtidigt som
flickornas position kan tolkas som undergiven är deras blickar allt annat än undergivna.
150
”Life as a female Tamil Tiger guerilla relived by one of first female soldiers” – The Daily Telegraph 200905-08
63
I kontext med artikeln kan vi dra slutsatsen att detta är flickor som är med i LTTE. Nästa steg
är att man kopplar bilden till kvinnan som artikeln handlar om. Artikeln handlar om Niromi
de Soyza och hennes berättelse om sin tid som soldat hos LTTE. Hon berättar om det hårda
livet kantad av våld, skräck och död:
'Get on the ground!' Muralie commanded. 'Fire and break through!' Everyone was
screaming. We crashed to the earth as the gunfire grew heavier, now coming
from behind as well. A helicopter gunship hovered above, strafing. We were
surrounded. There was no cover other than a few Palmyra and banana trees that
dotted the landscape. Lying on my stomach, I shuffled forward, following another
girl, Ajanthi. My heart was pounding and thick smoke stung my eyes. In a state of
panic, a few of my comrades attempted to cross the road. One by one, they fell.
One was on her back, screaming, 'My leg, someone help me!'151
Den här artikeln är uppbyggd på ett sätt som tillsammans med bilden ska väcka sympati för
flickorna och väcka tankar om att flickorna liksom Niromi de Soyza kommer att få genomlida
ett hårt liv som kvinnlig gerillasoldat. Dessutom hjälper bildtexten – ”Thousands of Tamil
Tigers have died since the guerillas took up their armed struggle for an autonomous Tamil
homeland in the 1970s” – till att väcka associationen att flickorna på bilden förmodligen
kommer att dö i kriget, precis som de Soyzas vänner gjort. Och som i ett tidigare exempel
dras paralleller mellan de unga barnsoldaterna på bilden och vuxna, kvinnliga soldater – detta
görs genom att artikeln som bilden hör till handlar om vuxna kvinnor. Artiklarna skapar alltså
ekvivalenskedjan flicka-soldat-kvinna. När flickorna blivit rekryterade som soldater
behandlas dessa i artiklarna som kvinnor, och samtidigt som barn jämställs med vuxna
kvinnor och förlorar rätten att vara just barn jämställs vuxna kvinnor med barn och görs till
offer på samma sätt som barnsoldaterna är offer.
Som jag skrev tidigare är ett sätt att få reda på hur de kvinnliga LTTE-soldaterna
representerats att titta på hur de manliga soldaterna representerats. När det gäller de manliga
soldaterna visas dessa som starka, aktiva, redo att kriga, allvarliga. De är nästan alltid
beväpnade och oftast med vapnen i händerna, redo att fyra av. De manliga soldaterna
framställs antingen som (tuffa) hjältar (främst om det gäller regeringssoldater) eller som
151
”Life as a female Tamil Tiger guerilla relived by one of first female soldiers” – The Daily Telegraph 2009-05-
08
64
enbart tuffa. Det finns inga liknande bilder på de kvinnliga soldaterna. De två bilder på
LTTEs kvinnor som jag funnit i mitt material har dels varit bilden på barnsoldaterna och den
här ovanstående bild där kvinnorna inte poserar med sina vapen på samma sätt som de
manliga soldaterna, utan istället skrattar och ler och därmed blir icke-hotfulla och framstår
mer som kvinnor än soldater. Intressant är också att bilderna på de manliga soldaterna alla
verkar poserade, medan bilden på de kvinnliga soldaterna och den på barnsoldaterna inte ser
ut att vara det. De här bilderna återskapar diskurserna kring genus – kvinnan passiv, vän,
leende, och mannen aktiv, aggressiv, stark.
65
8. Sammanfattande analys och resultat
Den sammanfattande analysen kommer att delas in i rubriker som svarar på mina
frågeställningar om hur etnicitet, manligt/kvinnligt och hur soldater i bilder representetats i
artiklarna. Jag börjar med att sammanfatta resultaten av hur artiklarna representerat etnicitet.
8.1 Etnicitet och religion
Konflikten som ligger till grund för kriget förenklas av journalisterna genom att skapa två
tydligt polariserade grupper, och detta görs genom att trycka på etnicitet och religion. Genom
att artiklarna ofta nämner de två stridande sidorna som två tydligt åtskilda grupper – och detta
görs genom att kategorisera sidorna som tamil-hindu och singales-buddhist. Dessa sidor ges
därefter rollerna ”god” respektive ”ond”, och därmed skapas en story kring kriget. Enligt
Ekecrantz/Olsson är tidningar vinstdrivna företag och sådana vill skapa produkter som säljer.
Kampen mellan det goda och onda är en välkänd metafor i västvärlden, ett koncept som går
hem hos läsarna. Och därför produceras också sådana artiklar.152 Dubravka Zarkov har visat i
sin forskning om det jugoslaviska kriget hur två sidor skapades av media153, och Karin
Fogelberg skriver om hur bland annat kriget i Afghanistan rapporterades om på ett sådant sätt
att en god och en ond sida skapades för att göra en berättelse av kriget. Ur ett intersektionellt
perspektiv kan man se hur den västerländska kapitalismen – en av de maktkategorier som
Mulinari och de Los Reyes skriver om154 – gör varor av både människorna och kriget: för att
sälja tidningar gör journalisterna en berättelse av kriget och förminskar därmed vad kriget
egentligen innebär för människorna som lever i landet.
Etniciteten är enligt den analys jag gör den kanske mest framträdande kategorin i materialet.
De två stridande sidornas etnicitet görs till något avgörande för konflikten genom att
journalisterna ofta buntar ihop den lankesiska regeringen med den singalesiska befolkningen,
och LTTE med den tamilska befolkningen. Artikelförfattarna benämner också frekvent armén
och den för tillfället sittande presidenten som ”singalesisk” – istället för att använda det mer
korrekta uttrycket ”lankesisk” – och rebellerna benämns ofta som tamiler. På så sätt sätts den
singalesiska befolkningen som normen och hela den tamilska befolkningen görs till gerillan
som Sri Lanka ska försvara sig mot. I artiklarna framställs det som att landet är uppdelat i två
152
Ekecrantz/Olsson – Mellan makt och marknad
Dubravka Zarkov – The Body of War s. 7
154
de los Reyes/Mulinari - Intersektionalitet – Kritiska reflektioner över (o)jämlikhetens landskap s. 9-10
153
66
etniska grupper, och att dessa är bittra fiender. Som Dubravka Zarkov skriver i The Body of
War var detta något som gjordes av journalister även under det jugoslaviska kriget, att media
skapade bilden av att kriget var ett etniskt krig, och att kriget genom denna mediala bild så
småningom blev ett etniskt krig, trots att det låg mycket mer bakom än enbart etnicitet. 155 På
samma sätt bidrar artiklarna till att skapa en bild av ett etniskt krig i Sri Lanka.
Att trycka på religion hos de två stridande sidorna är ett annat enkelt sätt att skapa två
polariserade sidor. På samma sätt som regeringstrupperna ekvivaleras med ”singaleser”, och
LTTE med ”tamiler”, blir tamiler hinuder och singaleser buddhister i artiklarna. Det
lankesiska inbördeskriget är inte ett religiöst krig, vilket jag konstaterat i avdelningen
”Bakgrund”. Men då det i mitt matreial ständigt framställs som att alla tamiler tillhör en viss
religion och singaleser en annan, skapas bilden av inbördeskriget som en religiös konflikt.
Etnicitet och religion blir inom den här specifika krigsjournalistiska diskursen ett sätt att
skapa dramturgi kring kriget. Begreppen singales, tamil, hindu och buddhist framställs på ett
sådant sätt att läsarna till slut tar för givet att det verkligen är så konflikten på Sri Lanka ser
ut. Och i och med att dessa premisser ständigt upprepas, i flera tidningar, blir det svårt för en
läsare att ifrågasätta sanningshalten i detta. Den etniska och religiösa konflikten blir därmed
ett faktum.
Som jag skrivit tidigare är det lika viktigt att titta på det som utelämnas ur artiklarna som det
är att titta på det som faktiskt finns. Det som inte finns i det här fallet är bilder, bilder som
visar på denna religiösa konflikt som artiklarna gärna framhärdar att inbördeskriget är grundat
på. I rapporteringarna om andra krig där religion varit grund till konflikten har artikelbilderna
visat olika religiösa motiv. Som i exemplet med buddhistupproret i Tibet där man fick se
bilder på munkar med vapen i hand. Och i artiklarna om konflikten i gaza kan man se bilder
på moskéer och andra religiösa symboler och tecken. Dubravka Zarkov har också visat i sin
forskning hur media skapar berättelser ur krig, och att dessa berättelser är just berättelser, och
inte verkligheten som representeras. Att de artiklar jag analyserat saknar bilder som visar på
denna religiösa konflikt kan dels tolkas som ett tecken på att den religiösa konflikten på Sri
Lanka är en konstruktion, men man kan också se det som ett tecken på hur övriga konflikters
religiösa teman överrepresenterats via bilder snarare än genom ord. I den här konflikten är det
alltså ord som används sig av för att skapa bilden av ett religiöst krig.
155
Dubravka Zarkov – The Body of War s. 7
67
Journalisterna använder sig också av metaforer och beskrivningar för att skapa en bild av ”den
andre” eller en ”exotisk miljö”. Detta exotifierande är oftast (eller till och med alltid)
irrelevant för den nyhet som artikeln ska förmedla och beskrivningarna innehåller ofta
värderande ord som ”paradis”, ”idyllisk”, ”ödelagt” osv. Som Fagerström och Nilsson tittat på
i sin forskning om hur ”den andre” representerats i media 156 ser man också i de här artiklarna
hur människor i tredje världen porträtteras som folk som lever nära naturen, i ett tekniskt
underutvecklat land, i ett ”exotiskt paradis”. Men den bild som visas är inte bilden av hur
landet ser ut i verkligheten, utan är snarare en schablon av hur den västerländske läsaren
förväntar sig att ett ”exotiskt” land ska vara.
I representationen av konflikten glöms en viktig aspekt bort, och tas aldrig upp i artiklarna: att
Sri Lanka en gång varit en brittisk koloni. Englands kolonialisering av landet nämns inte en
enda gång, varken som en del av landets historia eller som en möjlig orsak till konflikten.
Istället läggs skulden på religion och etnicitet och konflikten framställs som något isolerat till
landets egen historia. Enligt Ekecrantz/Olsson finns en distans mellan läsare och text157 – den
västerländske läsaren och ”den andre” lever inte i samma värld – och journalisterna hjälper till
att upprätthålla denna distans genom att inte nämna det egna landets potentiella inblandning i
kriget.
8.2 De civila kvinnorna och männen
De exempel jag valt att analysera visar att det finns skillnader i hur män resp. kvinnor
representeras. Jag har funnit att det finns skillnader i hur män resp. kvinnor representeras. I
bilder visas kvinnor som passiva offer, männen som aktiva hjältar. Det skrivs vid ett tillfälle:
”De sköt ner en hel by, även kvinnor och barn”. Artikelförfattaren ser alltså till att särskilt
omnämna kvinnor och barn som offer och skapar därmed ekvivalenskedjan kvinnor – barn –
offer. Kvinnorna och barnen görs till något hjälplöst som behöver beskydd medan männen då
automatiskt blir starkare än kvinnorna.
Lina Sturfelt skriver i Kvinnor och våld att det förr fanns en självcensur på redaktionerna som
gjorde att tidningarna inte tryckte artiklar som kunde anses som stötande för läsarna, eller som
156
157
Fagerström/Nilsson - Genus, medier, masskultur s. 87-88
Ekecrantz/Olsson – Mellan makt och marknad
68
ansågs gå alltför mycket emot den nationella.158 I rapporteringarna om det lankesiska
inbördeskriget ser man liknande tendenser. Exempelvis i bilden som visar en mor med sitt
skadade barn återskapas det som Sturfelt skriver om: den typiska bilden av kvinnan i krig,
offer men ändå fysiskt hel och oskadd. Och så finns bilden på de två livlösa kvinnorna, som
mycket i bilden pekar på är döda, men som bildtexten förklarar bara är ”injured”. Enligt det
Lina Sturfelt funnit i sin forskning kanske journalisten ansåg att en bild på två döda kvinnor
skulle vara alltför chockerande att han kanske valde att skriva att de bara var skadade, för att
inte uppröra läsarna.
I representationen av kvinnor och män kan man alltså finna ett återskapande av de diskurser
som finns kring hur man i väst tänker kring genus. De binära oppositionerna om manligt och
kvinnligt (mannen som stark, tuff, aggressiv, och kvinnan som vän, omhändertagande,
moderlig)159 återskapas i de här artiklarna genom att journalisterna istället för att ge flera olika
bilder av kvinnor och män istället fokuserar på att enbart representera ensidiga bilder av
manligt och kvinnligt. Något jag vill lyfta fram är att de föreställningar om genus som
representeras i artiklarna inte ska ses som några sanningar om maktförhållanden och diskurser
kring genus på Sri Lanka. Som bland andra Mohanty och Fagerström & Nilsson funnit i sin
forskning finns det tendenser i västvärlden att representera tredje världen ur ett västerländskt
perspektiv, detta som de Los Reyes och Mulinari kallar ett etnocentriskt perspektiv.160 Att
kvinnor framställs som offer och män som starkare än kvinnorna blir därför inte en
återspegling av verkligheten utan enbart en representation av de diskurser kring
manligt/kvinnligt som finns inom den västerländska världen, eller inom den kultur som
journalisterna verkar inom. De karaktärer som artiklarna visar blir alltså karaktärer som
skapats utifrån västerländska bilder av hur den tredje världens människor ska vara.
8.3 De kvinnliga och manliga soldaterna
Vad vill jag då lyfta fram som ett resultat av analysen av hur soldaterna i kriget
representerats? Sammanfattningsvis kan sägas att även här kategoriseras människorna utifrån
etnicitet och kön i de analyserade artiklarnas texter och bilder. Soldaternas könstillhörighet
påpekas ofta, men bara om de är kvinnor. Särskilt rubrikerna brukar påpeka om det är en
158
Eva Österberg & Marie Lindstedt Cronberg (red.) – Kvinnor och våld: En mångtydig kulturhistoria (Nordic
Academic Press, Lund 2005) (Del 2, kapitel 6: Lina Sturfelt – Den andras lidande) s. 227
159
Fagerström/Nilsson - Genus, medier, masskultur s. 5
160
Paulina de los Reyes & Diana Mulinari - Intersektionalitet – Kritiska reflektioner över (o)jämlikhetens
landskap s. 9-10
69
kvinna som står bakom dådet. Oftast även då detta inte har betydelse för varken händelsen
som skildras eller för något alls av det som skrivs i artikeln. De här konstruerade skillnaderna
mellan de manliga och kvinnliga soldaterna görs oftast väldigt subtilt, exempelvis i hur ord
som ”female” och ”woman” används för att beskriva självmordsbombare. I artikeln om de
Soyza läggs värderingar i begreppet ”kvinna” och artikeln bygger upp en bild av vad en
typisk kvinna är eller inte är. Och, flera av artiklarna kan läsas som att både artikelförfattaren
och de intervjuade söker skäl till varför kvinnor sökt sig till militären. Exempelvis i den långa
intervjun med de Soyza där hon redogör för varför hon valde att bryta upp från sitt hem och
trygga liv för att gå med i gerillan. Det finns inga liknande artiklar när det gäller män, att det
finns en sådan artikel som den om de Soyza är för att kvinnliga våldsutövare är så onaturliga
att man måste försöka förklara och finna skäl till deras handlingar.161
När det gäller representationen av manliga soldater är det viktiga inte vad som skrivs utan det
som inte skrivs. Ord som används om kvinnliga soldater utelämnas i artiklarna om manliga
soldater – journalisterna skriver exempelvis aldrig orden ”man” eller ”manlig”. Det här är
samma fenomen som jag fann i analysen av hur manliga resp. kvinnliga civila representeras.
När det skrivs om manliga soldater nämns inte kön eftersom det antas för självklart att
soldater är män. Det skapas en förståelse mellan läsare och författare att män är soldater, även
fast de flesta artiklarna handlar om kvinnliga självmordsbombare. Det här fenomenet, att
normalisera männen när det gäller krig är ett återskapande av de diskurser om genusordningar
som finns i det västerländska samhället, och är alltså inte en spegling av verkligheten på Sri
Lanka, precis som jag lyfte fram i analysen av civila män och kvinnor.
Jag har genom analysen också kommit fram till att manliga och kvinnliga soldater ges väldigt
snäva och tydliga roller i det material som undersöks i uppsatsen. De kvinnliga soldaterna
framställs antingen som offer eller förövare, medan de manliga soldaterna framställs som
hjältar eller starka och aktiva. För att framställa kvinnliga soldater som offer avänder
journalisterna sig ofta av barn. Barnsoldater och vuxna soldater jämställs, och journalisterna
drar paralleller mellan barnsoldater och vuxna soldater därför att de tillhör samma kön. (Men
bara om de tillhör det kvinnliga könet.) Flicksoldater och kvinnliga soldater behandlas
tillsammans i artiklarna på ett sätt som skapar bilden av att det inte är flicksoldaternas ålder
som är det väsentliga, utan attt det är viktigare att fokusera på deras kön, att det är egenskapen
161
Österberg/Lindstedt Cronberg (red.) – Kvinnor och våld (Del 2, kapitel 6: Lina Sturfelt – Den andras lidande)
s. 219-241
70
av att vara flicka som man som läsare ska förfasa sig över. Det skapas alltså en
ekvivalenskedja mellan flicka-kvinna-soldat och dessa begrepp förknippas med och likställs
med varandra. Det blir alltså barnens och soldaternas kön snarare än någon annan social
kategori som definierar dem. Och eftersom kvinnliga soldater likställs med barn görs
kvinnorna till offer på samma sätt som barnsoldaterna är offer – viljelösa, hjälplösa, i behov
av beskydd.
De kvinnliga soldaterna framställs som onaturliga förövare genom att journalisterna gärna
framhäver när det är en kvinna som utfört någon attack. Vikt läggs på bombarens kön och
artiklarna skapar en bild av att de kvinnliga LTTE-soldaterna är i synnerhet hänsynslösa
eftersom de utfört så många självmordsattacker. Men den här bilden är skev därför att
journalisterna nästan uteslutande skriver om just kvinnliga självmordsbombare, om det är en
attack utförd av manliga bombare tas detta inte upp i nyhetsmedia. Om man tittar i
historieböckerna ser man att en mycket hög andel av självmordsattackerna kan tillskrivas
män, men om man ser till de nyhetsartiklar som analyseras i den här uppsatsen framträder en
annan bild.
Genom att kvinnliga soldaters könstillhörighet ofta tas upp i artiklarna befästs tanken om att
kvinnliga soldater är ett udda och sällsynt fenomen. Så varför poängteras att de kvinnliga
soldaterna är just kvinnor, varför är det just denna berättelse som journalisterna återkommer
till? Enligt Ekecrantz och Olsson kräver läsarna att nyhetsjournalistiken följer vissa riktlinjer
för att fortsätta vara trovärdigt, och att journalisterna därför bör se till att hålla sig inom dessa
ramar – annars skulle tidningarna inte sälja och därmed inte gå med vinst.162 Det sensationella
måste alltså hållas på en passande nivå för att artikeln ska behålla sin trovärdighet, dvs.
sensationellt inom ramarna för krigsjournalistik, inte sensationellt som i skvaller- eller
tabloidpress. Det existerar en viss bild av hur en trejde världen-kvinna ska vara och bete sig
(undergiven, outbildad, kuvad)163 och de kvinnliga självmordsbombarna blir därmed ett
diskursbrott mot den västerländska bilden av en kvinna från tredje världen – och blir därmed
en intressant nyhet. Men detta diskursbrott håller sig ändå inom de ramar som satts upp för
krigsjournalistiken och artiklarna bibehåller sin trovärdighet.
162
Jan Ekecrantz & Tom Olsson – Mellan makt och marknad: En studie av nyhetsjournalistiken
(Maktutredningen, Stockholm 1990) s. 16
163
Chandra Talpade Mohanty – Feminism without border s. 16
71
De manliga soldaterna porträtteras som hjältar eller starka/aktiva/tuffa främst genom bilder.
På bilderna poserar dessa soldater med vapen i hand, och ofta i poser där de framstår som
starka, självsäkra och aktiva. Soldaterna, som artiklarna oftast benämner som ”singalesiska
soldater” får också spela rollen som konfliktens hjältar. De figurerar på bilder i arketypiska
hjälteposer, och artiklarna berättar om hur de singalesiska soldaterna hjälper den tamilska
befolkningen. Att journalisterna byggt upp en bild av de singalesiska soldaterna som hjältar
kan vara en av orsakerna till varför regeringstruppernas krigsförbrytelser inte nämns i
artiklarna, trots att många vittnesmål och rapporteringar från olika tamilska kanaler vittnar om
olika övergrepp från militärens sida. LTTE har fått axla manteln som ”de onda” och
regeringssoldaterna är ”de goda”, därför presenteras inte uppgifter som kan komplicera den
här bilden som journalisterna skapat. Så istället för att öppna upp för fler diskurser, och
därmed komplicera berättelsen, rapporterar de artiklar som analyserats i den här uppsatsen
om inbördeskriget på ett och samma sätt.
8.4 Kriget i bilder
Drotner m.fl. skriver att man, när man analyserar bild och text, ska titta på samspelet mellan
dessa; hur interagerar bild och text med varandra? Jag har funnit att bild och text verkar på två
olika sätt: ibland samverkar dessa två moment och bilden används för att förstärka texten,
eller vice versa. Exempelvis bilden på båten på stranden som hjälper till att förstärka bilden av
Sri Lanka som ett vackert turistmål. Men ibland motverkar bilden det som står i artikeln, eller
så motverkar texten det som bilden förmedlar. Som i fallet med bilden på den
”omlokaliserade, tamilska flickan”. Bilden på en stark, ung, flicka mjukas upp med hjälp av
artikel och bildtext. Mina analyser visar att det är främst bilderna som förstärker stereotyperna
om typiskt manligt och kvinnligt. I bilderna porträtteras männen och kvinnorna enligt
västerländska stereotyper inte om bara kvinnor och män ska vara, utan också hur tredje
världens kvinnor och män ska vara. Ibland blir kvinnorna och männen i bilderna
representativa för konflikten: I exempelvis bilderna på de singalesiska soldaterna som bär en
tamisk gammal kvinna resp. ett tamilskt barn. De starka, singalesiska soldaterna representerar
i dessa bilder Sri Lankas regering, och de svaga, gamla kvinnan och det hjälplösa barnet får
representera den tamilska befolkningen. Det här förkroppsligandet av kriget ser man också i
exempelvis bilden på de två kvinnorna som ligger livlösa på marken. Artikeln handlar om hur
den singalesiska armén bombat ett tamilskt sjukhus och kvinnorna på bilden får därmed
förkroppsliga singalesernas övergrepp mot tamilerna. Och i bilden på de firande männen som
72
viftar med den singalesiska flaggan blir männen en symbol för den singalesiska segern över
de tamilska tigrarna.
73
9. Avslutande diskussion
Den gemensamma nämnare för de här olika teman jag funnit är kategorisering. Något viktigt
för skapandet av diskurser är upprepandet av ett visst språkbruk, för att skapa ett mönster i
människors sätt att tänka. I artiklarna upprepas att tamiler är gerilla, religion nämns som orsak
till
konflikten,
de
kvinnliga
LTTE-soldaterna
framställs
som
offer
eller
galna
självmordsbombare, de manliga, singalesiska soldaterna framställs som hjältar. Det här
upprepandet leder till att rådande diskurser om manligt/kvinnligt och om tredje världen blir
till ”sanningar” om hur inbördeskriget och människorna på Sri Lanka är.
I min analys har jag visat att det i de artiklar som analyserats i uppsatsen finns tendenser till
att berättelsernas olika aktörer delas in i kategorier – kvinna, man, tamil, singales osv. – och
övriga egenskaper, såsom ekonomisk bakgrund, klass, sexuell läggning, ålder, civilstånd,
utbildning m.m. m.m. m.m. lämnas outforskade och därför blir oviktiga. Jag har alltså funnit
hur kategorierna kön och etnicitet skapar olika maktförhållanden där de som tillhör ”rätt” del
av varje kategori tillskrivs mer makt än de som tillhör ”fel” del. Därmed marginaliseras de
tamilska soldatkvinnorna mest genom att de kategoriseras hårdare än övriga aktörer.
Kvinnorna i LTTE marginaliseras genom att de pressas in i mallen ”kvinna”, ”tamil”, ”hindu”
och dessutom får axla manteln som ”de onda”. Den onda sidan får aldrig komma till tals i
nyhetsartiklar, och därför minskas de kvinnliga LTTE-soldaternas chanser att någonsin få
komma till tals. Ett undantag är fallet med artikeln om de Soyza. Niromi de Soyza får berätta
sin historia, men det är enbart därför att hon inte längre är soldat som hon får komma till tals.
I och med att de Soyza inte längre är gerilla, och dessutom inte ens bosatt i landet längre,
tillhör hon varken ”den onda sidan” eller ”tredje världen” och hon ges därmed större
trovärdighet. Enligt teorin om intersektionalitet visar detta hur en maktkategori, som
kvinna/man, värderas olika beroende på vilka andra kategorier som tillskrivs samma individ.
Flera av de artiklar som analyseras i uppsatsen fokuserar på vissa, västerländskt stereotypa
kategorier (kvinnan som offer, mannen som hjälten osv.), och stereotyper som är typiska för
hur människor i väst tänker kring ”den andre”, och lägger därmed ett västerländskt filter över
de människor och händelser som behandlas i artiklarna. Den västerländske läsaren tolkar
sedan dessa representerade kategorier utifrån sina egna diskursiva tankemönster, och istället
för fullständiga individer kan människorna i artiklarna bli till schabloner och karikatyrer av
en allmän tredje-världenmänniska i krig. Och därmed blir artiklarna – som ska vara objektiva
74
rapporteringar, krigsnyheter – allt annat än objektiva. Det här kategoriserandet av tredje
världens människor blir också ett sätt för den västerländske läsaren att definiera sig själv:
genom att jämföra sig mot de mallar som presenteras i artiklarna upplever sig den
västerländske läsaren som friare från könsroller, mer utbildad, mer intelligent, och framförallt
mer komplex än ”den andre”.164 Men i verkligheten jämför sig inte den västerländske läsaren
med en komplett bild av en människa, utan bara en mall, och i jämförelse med en mall är det
självklart att en verklig människa framstår som mer komplex.
Jag har också sett vilka aktörer som får, eller inte får, uttala sig i artiklarna. De som oftast får
yttra sig är högt uppsatta män inom olika instanser: representanter för hjälporganisationer,
politiska och militära ledare. Sri Lankas befolkning, människorna som faktiskt är mitt uppe i
kriget, får aldrig uttala sig. Avsevärt många av de röster som hörs är också västerländska
röster, och då oftast män från andra länder. På så sätt läggs ännu ett västerländskt ”filter”
(förutom journalistens egna filter) över många av de berättelser som nyhetsartiklarna berättar.
Artiklarna innehåller intervjuer där (nästan uteslutande) män uttalar sig om händelserna.
Landets befolkning, tamiler som singaleser, män som kvinnor, får sällan tala sig själva, det är
alltid någon utomstående som redogör för deras situation och hur de kan tänkas känna. Detta
för att ”den andre” inte har någon trovärdighet i nyhetssammanhang. Det är också
västerländska män som skriver artiklarna, och är den aktör som i allra högsta grad får komma
till tals men som ändå förblir osynlig för läsaren. Jag fann det intressant hur artikelförfattarna
vid flera tillfällen försöker förminska trovärdigheten i uttalanden gjorda av representanter för
LTTE. Det är den lankesiska regeringen som för krig mot LTTE, och regeringen är därför
partisk och en lika otillförlitlig källa som LTTE, men ändå får talesmän för regeringen uttala
sig utan att journalisterna ifrågasätter dessa uttalanden. Ur ett intersektionellt persepktiv kan
man här se hur människor bedöms ha olika grader av trovärdighet beronde på vilken etnicitet
de tillhör: västerländska män och kvinnor får komma till tals i artiklarna utan att deras
uttalanden ifrågasätt. Ibland får lankesiska, och då nästan uteslutande singalesiska, män uttala
sig. De lankesiska kvinnorna ges sällan chans att uttrycka sig och ges oftast liten trovärdighet.
Och de tamilska kvinnorna, trots att det är de som oftast förekommer i artiklarna, får inte
uttala sig.
I min analys har jag alltså sett hur västerländsk nyhetsmedia kategoriserar människor i tredje
världen genom att återskapa stereotyper om tredje världens män och kvinnor. Jag har också
164
Chandra Talpade Mohanty – Feminism without border s. 16
75
sett att nyhetsmedia inte är objektiva skildrare av verkligheten, och hur media återskapar och
skapar diskurser kring genus och etnicitet.
Man kan fråga sig om mina resultat skulle ha sett annorlunda ut om jag valt exempelvis
kanadensiska tidningar? Eller svenska? En intressant ingång hade varit att jämföra
singalesiska och tamilska tidningar. Den lankesiska median är till stor del styrd av regeringen,
och de tamilska nyhetskanalerna anklagas ofta för att vara alltför partiska och subjektiva i sina
rapporteringar. Det var faktiskt en tanke jag hade i början av uppsatsarbetet, men jag fick
snabbt lägga den åt sidan då språket stod i vägen – och de engelskspråkiga hemsidorna till de
här tidingarna hade ett alldeles för begränsat digitalt arkiv.
Analysen av mitt material besvarade de frågeställningar jag hade för avsikt att besvara, men
samtidigt fann jag flera andra, minst lika intressanta frågor som jag skulle kunna forska vidare
i. Ett möjligt spår att forska vidare i är hur barn representeras i de här artiklarna. Ett annat
vore att gräva vidare i hur själva kriget representerats – konflikten, konfliktens bakgrund m.m.
Ett område som verkligen vore intressant är att se hur inbördeskriget representeras i artiklar
från början på 80-talet och från åren precis innan konfliktens slut. Skulle man finna några
skillnader?
76
Källförteckning
Litteratur
Acker, Joan - Class Questions: Feminist Answers (Rowman & Littlefield Publishers, Inc.
2006)
Boëthius, Maria-Pia – Mediernas svarta bok (Ordfront, 2001)
de los Reyes, Paulina & Mulinari, Diana - Intersektionalitet – Kritiska reflektioner över
(o)jämlikhetens landskap (Författarna och Liber AB, Lund 2005)
De Silva, K. M - A History of Sri Lanka (C. Hurst & Co. United Kingdom 1981)
Drotner, Kirsten / Bruhn Jensen, Klaus / Pulsen, Ib / Schroder, Kim - Medier och kultur – En
grundbok i medieanalys och medieteori (Borgens Förlag, 1996)
Ekecrantz, Jan & Olsson, Tom – Mellan makt och marknad: En studie av nyhetsjournalistiken
(Maktutredningen, Stockholm 1990)
Elvin-Nowak, Y Thomsson, H - Att göra kön: Om vårt våldsamma behov av att vara kvinnor
och män (Stockholm, Albert Bonniers förlag 2003)
Fagerström, Linda & Nilsson, Maria - Genus, medier, masskultur (Gleerups Utbildning AB,
Malmö 2008)
Fairclough, Norman– Analysing discourse: textual analysis for social research (Routledge,
London 2003)
Fairclough, Norman – Discourse and social change (Polity Press 1992)
Fogelberg, Karin – Reportrar på plats: Studier av krigsjournalistik 1960-2001 (Grafikerna
Livrérna i Kungälv AB, 2004)
Hawkesworth, Mary – Feminist Inquiry: From Political Conviction to Methodological
Innovation (Rutgers University Press, New Jersey 2006)
Lindgren, Simon - Populärkultur – teori, metoder och analyser(Liber AB 2005)
Lykke, Nina - Intersektionalitet - ett användbart begrepp för genusforskningen,
(Kvinnovetenskaplig tidskrift, 2003)
Mohanty, Chandra Talpade– Feminism Without Borders – Decolonizing Theory, Practicing
Solidarity (Duke University Press, Durham & London 2003)
Morgan, Sue (red.) - The Feminist History Reader (Routledge, London/New York 2006)
Okkenhaug, Inger Marie (red.) - Gender, race and religion : Nordic missions 1860-1940
77
Peltzer. Angie - Girls after the gunfire – A study of recently released girl child soldiers
rehabilitating in an eastern Sri Lankan vocational training centre (Avhandling, Lund
Universitet 2005)
Winslow, Deborah/ Woost, Michael D - Economy, Culture and Civil War in Sri Lanka
(Indiana University Press, 2004)
Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise– Diskursanlys som teori och metod
(Studentlitteratur AB, 2000)
Woodward, Kathryn – Identity and Difference (Open University, 1997)
Yogasundram, Nath - A Comprehensive History of Sri Lanka – From Prehistory to Tsunami
(Vijitha Yapa Publications, 2008)
Österberg, Eva/ Lindstedt Cronberg, Marie – Kvinnor och våld: En mångtydig kulturhistoria
(Nordic Academic Press, Lund 2005)
78
Tidningsartiklar
Bedhi, Rahul – “Sri Lanka in fear of return to civil war” – The Daily Telegraph 2006-04-27
http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/asia/srilanka/1516822/Sri-Lanka-in-fear-ofreturn-to-civil-war.html (Senast besökt: 2010-06-08)
Blair, David – ”Sri Lanka accused of “war crime” over shelled hospital” - The Daily
Telegraph 2009-05-12
http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/asia/srilanka/5313308/Sri-Lanka-accused-ofwar-crime-over-shelled-hospital.html (Senast besökt: 2010-06-08)
Bridge, Adrian – ”Sri Lanka: end of conflict could boost tourism” – The Daily Telegraph
2009-05-18
http://www.telegraph.co.uk/travel/travelnews/5344260/Sri-Lanka-end-of-conflict-couldboost-tourism.html (Senast besökt: 2010-06-08)
Burke, Jason – “Suicide bomber blasts Sri Lankas’s woman leader” – The Guardian 1999-1219
http://www.guardian.co.uk/world/1999/dec/19/srilanka (Senast besökt: 2010-06-08)
Chamberlain, Gethin – ”Surrendering Tamils were massacred by Sri Lankan army, says rights
group” – The Guardian 2009-06-11
http://www.guardian.co.uk/world/2009/jun/11/sri-lanka-tamil-tigers-civil-war (Senast besökt:
2010-06-08)
Fickling, David – “Sri Lanka launches airstrikes against Tamil rebels” – The Guardian 200604-26
http://www.guardian.co.uk/world/2006/apr/26/srilanka1 (Senast besökt: 2010-06-08)
Foster, Peter – ”Fears for refugees in Sri Lanka fighting” – The Daily Telegraph 2006-12-20
http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/1537470/Fears-for-refugees-in-Sri-Lankafighting.html (Senast besökt: 2010-06-08)
Foster, Peter – “Sri Lankan peace is threatened by suicide bombing” – The Daily Telegraph
2004-07-18
http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/asia/srilanka/1466526/Sri-Lankan-peace-isthreatened-by-suicide-bombing.html (Senast besökt: 2010-06-08)
Freeman, Colin – “Sri Lanka declares victory as troops close in on Tamil Tigers“ – The Daily
Telegraph 2009-05-16
http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/asia/srilanka/5335734/Sri-Lanka-declaresvictory-as-troops-close-in-on-Tamil-Tigers.html (Senast besökt: 100608)
Huggler, Justin – ”’Cold-blodded’ massacre kills 92 Sri Lankan sailors – Tha Independent
2006-10-17
http://www.independent.co.uk/news/world/asia/coldblooded-massacre-kills-92-sri-lankansailors-420415.html (Senast besökt: 2010-06-08)
79
Huggler, Justin – “Tamil Tigers apologise for suicide bomber's murder of Rajiv Gandhi” –
2006-06-26
http://www.independent.co.uk/news/world/asia/tamil-tigers-apologise-for-suicide-bombersmurder-of-rajiv-gandhi-405781.html (Senast besökt: 2010-06-08)
Lindeborg, Lisbeth – ”Kriget har fått ett kvinnligt ansikte” – Svenska Dagbladet 2005-04-05
http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_401873.svd/understrecket/artikel_401873.
svd (Senast besökt: 2010-06-08)
Nelson, Dean – “Fears grow for civilians trapped in Sri Lanka battle” – The Daily Telegraph
2009-02-12
http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/asia/srilanka/4624404/Fears-grow-for-civilianstrapped-in-Sri-Lanka-battle.html (Senast besökt: 2010-06-08)
Nelson, Dean – “Sri Lanka's government deliberately concealed official casualty figures “ –
The Daily Telegraph 2009-03-24
http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/asia/srilanka/5374648/Sri-Lankas-governmentdeliberately-concealed-official-casualty-figures.html (Senast besökt: 2010-06-08)
Nelson, Dean – ”Tamil Tigers 'putting 11-year-old girls on the front line’” – The Daily
Telegraph 2009-05-03
http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/asia/srilanka/5267186/Tamil-Tigers-putting-11year-old-girls-on-the-front-line.html (Senast besökt: 2010-06-08)
Nelson, Dean – ”Tamil Tigers prepare for last stand in Sri Lanka - but military victory is not
political peace” – The Daily Telegraph 2009-01-06
http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/asia/srilanka/4143536/Tamil-Tigers-prepare-forlast-stand-in-Sri-Lanka---but-military-victory-is-not-political-peace.html (Senast besökt:
2010-06-08)
Page, Jeremy – ”Female Tamil Tiger bomber kills 28 after hiding among civilians fleeing
war” – The Independent 2006-04-27
http://www.independent.co.uk/news/world/asia/woman-suicide-bomber-kills-dozens-in-srilanka-1604895.html (Senast besökt: 2010-06-08)
Ramesh, Randeep – “Tamil Tigers are accused of recruiting children from camps” – The
Guardian 2005-01-14
http://www.guardian.co.uk/world/2005/jan/14/tsunami2004.srilanka (Senast besökt: 2010-0608)
*Okänd författare – ”In pictures: Tamil Tigers face the Sri Lankan army in rebel capital” –
The Daily Telegraph”
http://www.telegraph.co.uk/news/picturegalleries/worldnews/4076570/In-pictures-TamilTigers-face-the-Sri-Lankan-army-in-rebel-capital.html (Senast besökt: 2010-06-08)
*Okänd författare - ”Life as a female Tamil Tiger guerilla relived by one of first female
soldiers” – The Daily Telegraph 2009-05-08
http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/asia/srilanka/5283438/Life-as-a-female-TamilTiger-guerilla-relived-by-one-of-first-female-soldiers.html (Senast besökt: 2010-06-08)
80
*Okänd författare – “Sri Lanka: 25 years of civil war” – The Guardian
http://www.guardian.co.uk/world/gallery/2009/may/18/sri-lanka-tamil-tigers-war (Senast
besökt: 2010-06-08)
*Okänd författare - ”Sri Lanka sinks deeper” – The Daily Telegraph 2006-06-16
http://www.telegraph.co.uk/comment/telegraph-view/3625742/Sri-Lanka-sinks-deeper.html
(Senast besökt: 2010-06-08)
*Okänd författare - ”Sri Lankan president announces 'complete defeat' of Tamil Tigers” - The
Daily Telegraph 2009-05-19
http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/asia/srilanka/5347679/Sri-Lankan-presidentannounces-complete-defeat-of-Tamil-Tigers.html (Senast besökt: 2010-06-08)
Webb
Hemsidor:
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Daily_Telegraph#Political_stance (Senast besökt: 2010-0608)
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Guardian#Circulation_and_format (Senast besökt: 2010-0608)
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Guardian#Stance_and_editorial_opinion (Senast besökt:
2010-06-08)
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Independent#Political_stance (Senast besökt: 2010-06-08)
http://en.wikipedia.org/wiki/LTTE_Black_Tiger (Senast besökt: 2010-06-08)
E-böcker:
http://books.google.se/books?
id=7mr2FlQC5ZAC&printsec=frontcover&dq=The+Body+of+War:+Media,+Ethnicity,
+and+Gender+in+the+Break-up+of+Yugoslavia&source=bl&ots=aOGi-rwTM&sig=Z3TKy2rkjEVqB-CbvCIsy6psyv4&hl=sv&ei=dATUSj3CpCiOPme_ewN&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=1&ved=0CAYQ6AEwAA#v
=onepage&q&f=false
(Zarkov, Dubravka – The Body of War: media, ethnicity, and gender in the break-up of
Yugoslavia (Duke University Press, 2007))
http://books.google.se/books?
id=XIBus72bJPsC&printsec=frontcover&dq=bethke+elshtain+women+and+war&cd=1#v=on
epage&q&f=false
81
(Elshtain, Jean Bethke – Women and War (The University of Chicago Press, 1987, 1995))
82
Fly UP